Pernilla Hallonsten Halling

Kapitel 9 fokuserar på den omdiskuterade frågan om huruvida adverb kan betrak- tas som en ordklass. Denna avhandling fokuserar bara på en viss typ av adverb (som beskriver egenskaper och fungerar som modifierare i predicerande uttryck), men trots det är frågan om huruvida bara denna typ utgör en ordklass komplicerad. I kapitel 9 diskuteras egenheterna hos dessa adverb, såsom att de sällan böjs och sällan fungerar som bas för avledning. Olika perspektiv på ordklasser behandlas också, med särskilt fokus på det typologisk-prototypiska synsättet på ordklasser som följer Croft (1991, 2001, 2003). Baserat på resultatet att en majoritet av urvalsspråken har enkla adverb som tenderar att tillhöra samma semantiska typer dras slutsatsen att adverb utgör en tvärspråkligt prototypisk ordklass. Denna ordklass skiljer sig från andra genom att vara mindre, visa ytterst lite böjning och sällan fungera som bas för avledning till andra ordklasser. Dessa egenheter är karakteristiska för adverb, och förklarar vid närmare analys deras natur. Att adverb har relativt få semantiska typer kan härledas till det faktum att ytterst få egenskaper kan tillskrivas händelser. Händelser har en rad andra karakteristiska drag, såsom tidsdimension och varierande antal deltagare, mot vilka adverb i sin funktion som modifierare istället kan riktas.
I kapitel 10 avslutas avhandlingen med en sammanfattning av resultat och slutsatser, samt en diskussion av potentiella vidare forskningsområden. Bland de senare diskuteras andra typer av adverb (t.ex. de som beskriver tid och aspekt), deras eventuella koppling till adverb som beskriver egenskaper, ideofoner, relationen mellan olika typer av adverb och sekundära predikat, adjektiv som enbart används predikativt (t.ex. engelskans asleep ‘sovande’ eller glad ‘glad’) m.m.
Sammanfattningsvis visar denna avhandling att enkla adverb finns i språk som är spridda över hela världen. I motsats till Hengeveld (1992, 2013), som konstaterar att ett språk måste ha adjektiv för att ha adverb, visar resultaten av denna studie att enkla adverb även finns i vissa språk som saknar enkla adjektiv. Adverb är därmed konceptuellt sett lika grundläggande som adjektiv. Studien ger också profil till ytterligare en ordklass som har som funktion att modifiera både substantiv och verb, nämligen allmänna mod-

ifierare, dvs. lexem som används i funktion av både adjektiv och adverb. Både adverb och allmänna modifierare följer tydliga semantiska mönster. På denna grund föreslås två implikationella universella tendenser :

• 
  Om ett språk har enkla adverb så finns den semantiska typen dem.
  

hastighet
bland

• 
  Om ett språk har allmänna modifierare så finns den semantiska typen värde bland dem.
  

Även om det finns ett litet antal undantag så påverkar det inte de tvärspråkliga ten- denserna som sådana, vilka tydligt visar på avhandlingens huvudresultat: Trots sina många egenheter, vilka utförligt beskrivits ovan, utgör adverben en prototypisk ordklass i det tvärspråkliga perspektivet.