Linköpings Universitet Institutionen för ekonomi och

5.4 Analys av svenskt utvecklingsbistånd efter antagandet av Parisdeklarationen

Att den beskrivna utvecklingen av svensk biståndspolitik får en mer positiv framtoning i delkapitel 5.1 och 5.2 beror på valet av källor. Likaledes som 5.3 är mera ifrågasättande. Innehållsanalysen ger vid hand att en, i vilket fall som helst, retorisk förändring skett av den svenska biståndspolitiken efter antagandet av Parisdeklarationen. Begreppet effektivitet har fått en mera framträdande roll, även om det ingalunda är ett nytt påfund.
Det är först i skr. 2007/08:89 som Parisdeklarationen omnämns. Kopplingen mellan den och effektivitet blir tydlig i skr. 2008/09:189. I dessa båda skrivelser får nyckelorden kvalitet, effektivitet och resultat en framträdande roll. En harmonisering av den svenska biståndspolitiken till Parisdeklarationen har därmed påbörjats. Såsom framkommer i skr. 2008/09:189 anser regeringen att Sverige har ett speciellt ansvar för samordningen av effektivt bistånd. Även effektivitetsuppföljningen lyfts fram i skrivelsen. Effektivitet ska, såsom omnämns i Parisdeklarationen, åstadkommas genom att samarbetsländer ska få större inflytande och att biståndet därmed ska anpassas till mottagarländernas önskemål och behov.
Projekt ska bli mer effektiva om de minskar till antal samt är verksamma i länder där de förväntas göra störst nytta. Intressant att notera är dock att det framför allt talas om effektivitet avseende bistånd till Afrika. Varför så är fallet framgår inte utan det konstateras exempelvis att hjälpen till Öst- och Sydösteuropa fortfarande är i sin linda. En förklaring, som dock inte går att belägga i källorna, skulle vara antagandet att det framför allt finns förbättringspotential i det afrikanska biståndet.
Det är vidare intressant att Parisdeklarationen inte omnämns överhuvudtaget i skr. 2009/10:129, samtidigt som kopplingen mellan effektivitet och Parisdeklarationen varit framträdande åren innan. Utifrån den funktionella idéanalysen är en förklaring till detta att Parisdeklarationen var politiskt korrekt att använda sig av tidigare. Emedan andra frågor setts mera betydelsefulla i skr. 2009/10:129.
Med hjälp av innehållsanalysen framgår att ordet Parisdeklarationen inte förekommer vid någon av regeringsförklaringarna. Även om begreppet ”…Effekti…” nämns, är relationen till biståndseffektivt svag. Begreppet frihandel får dock en mera framträdande roll. Det tas både upp av Göran Persson och Fredrik Reinfeldt. Någon avgörande skillnad angående frihandelns betydelse förekommer inte mellan regeringarna. Frihandeln ses som en bidragande orsak till att förbättra människors levnadsvillkor i välden. I detta avseende föreligger likheter mellan det som framkom rörande frihandelsperspektivet i delkapitel 3.5 samt Jakob Svenssons tankar kring handel. Utifrån den funktionella idéanalysen borde en förklaring till att frihandeln tillskrivs en så positiv roll vara följden av det kalla krigets slut. Frihandelsperspektiv får därmed en mera framträdande roll, samtidigt som det radikala perspektivets generella betydelse minskat i inflytande.
Skillnaden mellan den socialdemokratiska och den borgerliga regeringen är att den förstnämnda framför allt lyfte fram FN och därefter EU, medan den borgerliga regeringen gör tvärtom. Sveriges säkerhet i närområdet och kopplingen till EU är exempelvis påtaglig i Reinfeldts tal från 2006. Utifrån ett realpolitiskt synsätt bör anledningen till den borgerliga regeringens betoning av EU och därmed Sveriges närområde vara kopplat till säkerhetspolitiska avväganden.
Till skillnad från tidigare lyfts fattigdomsbekämpningen i Afrika fram i 2007-års regeringsförklaring, vilket inte förekommer vare sig före eller efter 2007. Liksom i tidigare källor lyfts dock EU:s roll fram som stabilitetsskapare i närområdet. En tydlig koppling till säkerhetspolitik sker och därmed får realpolitiken en framträdande roll i regerings-förklaringarna.
Likheter finns mellan regeringsförklaringarna och regeringens deklaration vid de utrikespolitiska debatterna. Även om det exempelvis 2007 finns indirekta kopplingar förekommer dock ingen direkt hänvisning till vare sig Parisdeklarationen eller biståndseffektivitet. Utifrån den funktionella idéanalysen skulle en förklaring till detta vara att, trots viss retorik, ses det som en underordnad fråga, vilket inte föranleder att den tas upp i regeringsförklaringarnas utrikespolitiska avsnitt. Till skillnad från den socialdemokratiska regeringen omnämns EU före FN av utrikesminister Bildt. Den socialdemokratiska regeringens fokus låg framför allt på solidaritet och frihandel. Även EU:s roll som gynnar Sveriges säkerhetspolitiska intressen gentemot länderna i Öst- och Sydösteuropa lyfts fram av den borgerliga regeringen. Olika linjer till de olika perspektiven går därmed att urskilja utifrån ovanstående. Det finns för det första en koppling mellan solidaritetsaspekten och det radikala perspektivet. För det andra mellan frihandeln och frihandelsperspektivet. För det tredje förekommer en koppling till Sveriges geografiska närområde och det realpolitiska perspektivet.
Det finns, såsom ovan framkommit, likheter mellan regeringarna. Skillnaderna är dock att den nuvarande regeringen i större utsträckning fokuserar på det geografiska närområdet och därmed på EU:s roll som mjuk makt. Med olika medel kan EU, genom villkorande, påverka stater i dess närområde att anpassa sig till att föra en önskad politik. Som en följd av detta torde villkorandet alltjämt ses som en effektivt redskap för att uppnå ett önskat politiskt mål. Även om därmed Parisdeklarationen inte omnämns explicit förekommer dock en koppling till den förda politiken, såsom framkom i regeringens deklaration vid utrikespolitiska debatten 2007. Ur ett realpolitiskt perspektiv skulle grannländernas närmanden till EU öka säkerheten för Sverige och Unionen. Detta genom att länderna kom att inleda en politik av anpassning. Förutom detta nämns genom åren sambandet mellan frihandel, tankarna kring kvalitet och effektivare bistånd. 2007 lyfte till exempel utrikesministern fram vikten av att skapa legitimitet för bistånd genom att påvisa dess effektivitet. Den sistnämnda meningen kan tolkas vara ett exempel på den allmänna diskussionen som fördes i delkapitel 3.2 om effektivitet och måluppfyllelse. Varje skattekrona bör därmed användas på effektivast sätt. Orsaken till detta är det som framkommer i delkapitel 3.1 om att dessa skattekronor istället skulle kunna användas för inhemska investeringar och att inrikespolitiska frågor i allmänhet, enligt Easterly, ses som viktigare än utrikespolitiska. Därmed blir talet om effektivitet ett sätt att legitimera biståndspolitiken.
Parisdeklarationen får en mer framträdande roll i förslagen till statsbudget. Generellt används begreppet ”…Effekti…” i allmänna ordalag, men kopplingen till ett effektivare bistånd förekommer under åren. Det går framför allt en röd tråd mellan biståndseffektivitet och Parisdeklarationen i 2007/08:1. Vidare förekommer även hänvisningar till RR:s kritik. ”…Effekti…” förekommer i propositionen, men inte specifikt kopplat till biståndseffektivitet. En förklaring utifrån den funktionella idéanalysen till att begreppet ”…Effekti…” förekommer är att effektivitet ses som något positivt. Avseende användandet av begreppet biståndseffektivitet sker en förändring efter ratifieringen av Parisdeklarationen. Därefter har begreppet fått en mera framträdande roll. Att Parisdeklarationen förekommer i källorna relaterat till förslagen till statsbudgeten är inte anmärkningsvärt. Då det framför allt i budgeten framkommer hur regeringens politik explicit ska bedrivas. Intressant att notera är dock den röda tråden mellan biståndseffektivitet och Parisdeklarationen som förekommer i 2007/08:1, i skr. 2007/08:89 samt i skr. 2008/09:189. En förklaring är att det blivit ett modeord. I statsbudgeten likaledes som i regleringsbrevet samt i RR:s rapporter utgår begreppet effektivitet framför allt ifrån Webers rationalitetsbegrepp. Detta betyder att med minsta möjliga insats få ut största möjliga effekt.
I regleringsbrevet till Sida för budgetåret 2006 nämns Parisdeklarationen för första gången. Kopplingen mellan Parisdeklarationen och effektivitet blir tydligare över tid. I regleringsbrevet för budgetåret 2010 förekommer även begreppet biståndseffektivitet. Vidare presenteras RR:s rekommendationer. Att Parisdeklarationen omnämns för första gången 2006 bör ha att göra med att den undertecknades 2005. Att däremot begreppet biståndseffektivitet först förekommer i regleringsbrevet för 2010 skulle kunna bero på RR:s rapport från 2009.
Även i RR:s rapporter sker en förändring över tid. Det är först 2009 som relationen mellan Parisdeklarationen och effektivitet framkommer. Samma år påtalas att Sverige inte tillräckligt lever upp till de krav på effektivitet som omnämns i Parisdeklarationen. RR kritiserar det svenska biståndet för att vara bundet. Därmed framkommer att varken regering eller Sida gjort allt vad som ligger i deras makt för att effektiviteten inom svenskt bistånd ska höjas efter antagande av Parisdeklarationen.
RR konstaterar att en förändring och därmed förbättring av effektivitet inom utvecklingsbistånd skett, men att mycket kvarstår eftersom regering och Sida inte varit tillräckligt tydliga. Såsom ovan finns olika förklaringar till att RR så sent granskar kopplingen mellan Parisdeklarationen och effektivitet. En förklaring är att den först undertecknandes 2005 och att dess påverkan på svensk biståndspolitik kom att ske några år därefter. En annan förklaring, utifrån den funktionella idéanalysen, skulle vara att begreppet effektivitet fått en mera framträdande roll i samhället som i förlängningen även påverkat RR att genomföra granskningar av det svenska utvecklingsbiståndet utifrån effektivitet.

6.