Som framkommit i delkapitel 3.3 går det, enligt Jakob Svensson, inte att belägga om bistånd fungerar, likväl som det inte heller går att belägga om det inte fungerar. Det framträder dock i hans rapport ett antal framgångsfaktorer när utvecklingsbistånd har positiva effekter på ett land. Det övergripande är att landet för en god makroekonomisk politik. Detta betyder; låg inflation, litet budgetunderskott samt att landet för en frihandelsvänlig politik. Ännu en faktor är att landet också värnar mänskliga fri- och rättigheter. I mångt och mycket överensstämmer detta med det som framkom hos Enrique Ganuza m.fl. Slutsatsen i Svenssons rapport blir att utvecklingsbistånd blir effektivast när det är långsiktigt, baserar på kunskapsöverföring och hjälper till att bygga upp institutioner i mottagarländer.
Såsom framkommit hos Svensson är frihandeln en framgångsfaktor för lyckat bistånd. I detta avseende anser jag mig se en koppling till måluppfyllelsen hos Weber och kostnadseffektivitet hos Modell och Brorström. Därmed kännetecknas effektivitet av att få ut största möjliga resultat, men minsta möjliga insats. Ytterligare en aspekt som togs upp är Webers tankar om att rationalitet har att göra med att kunna avgöra vad som effektivast leder till ett visst mål samt att Webers fyra sociala handlingar kan vara en förklaringsmodell till olika aktörers agerande.
Såsom framkommit har olika teoretiska skolor olika perspektiv på utvecklingsbistånd. Dessa teorier har över tid haft en mer eller mindre framträdande roll i debatten. Ur ett radikalt perspektiv har den centrala frågan kretsat kring den moraliska skyldigheten att utjämna inkomstklyftor. Vidare har företrädare för denna skola varit kritiska till villkorande. Perspektivet har tidigare haft en mer framträdande plats. Trots att en förskjutning skett mot frihandelsperspektivet förekommer det radikala perspektivet, eller delar av detta, alltjämt i debatten.
Enligt nyliberalismen föreligger inga moraliska skyldigheter att rätta till ojämlikheter. Förutom i det radikala perspektivet framkommer mer eller mindre tydligt i de övriga teorierna vikten av frihandel. Frihandeln ses, i mångt och mycket, idag som en given del av världsordningen och i den allmänna debatten ses frihandel i det stora hela som något positivt. Ur ett liberalt- och frihandelsperspektiv är just frihandeln framgångsfaktorn som ska leda till att fattiga länder på effektivast sätt får högre levnadsstandard och att de därmed tar sig ut ur fattigdomen. I detta avseende föreligger, såsom tidigare nämnts, en koppling till Webers tankar om rationalitet och effektivitet.
Det realpolitiska perspektivet fokuserar på makt och maktfördelning. Utvecklingsbiståndet blir därmed ett medel för att stärka givarlandets säkerhetspolitiska intressen och frihandeln ses som ett redskap därtill.
3.9 Analysram
Såsom framkom i kapitel 2.1 kommer två analytiska hjälpmedel att användas i uppsatsen. I ett första steg används innehållsanalysen. Med hjälp av den undersöks frekvensen av uttrycken ”…Effekti…” och ”…Paris…”. Genom denna grovsortering av data finns möjlighet att se trender och utvecklingar över tid.
Nästa steg utgår ifrån den funktionella idéanalysen. Avsikten är att belysa samspelet mellan samhällsprocesser och det politiska budskapet. Detta åstadkoms genom att på källmaterialet lägga ett raster av de för uppsatsen centrala begreppen och de teoretiska skolorna samt samspelet mellan dessa. Med detta sagt kommer de centrala begreppen både att finna svar på delar av frågeställningarna, men samtidigt även utgöra en bas för det ovan nämnda samspelet.
Genom att därefter kombinera innehållsanalysens och den funktionella idéanalysens resultat är avsikten att se om en trend och utveckling går att urskilja i det svenska källmaterialet samt att finns svar på vad orsaken till denna eventuella förändring är. Målsättningen med denna analys är att uppfylla syftet med uppsatsen och finna svar på frågeställningarna.
Utvecklingsbiståndets historia och Parisdeklarationens tillkomst
I detta kapitel presenteras en kortfattad historisk sammanfattning av biståndets modernare utveckling i världen och i Sverige. Därefter sker en genomgång av Parisdeklarationenom biståndseffektivitet från 2005 och Handlingsplanen från Accra samt uppföljningar av dessa. Målsättningen härmed är att sätta in det ovanstående i dess kontext som därefter ska leda vidare till och ge förståelse för den kommande genomgången av empirin samt den därpå följande analysen.
4.1 Utvecklingen av internationellt och svenskt utvecklingsbistånd
I dess moderna form har biståndspolitiken sin grund i 1930-talets Storbritannien. Det var dock först efter andra världskriget som biståndspolitiken kom att få en mera framträdande roll, exempelvis genom Marshallplanen. Målsättningen med den var att genom amerikansk finansiering få igång den europeiska ekonomin efter andra världskrigets slut samt att knyta Europa närmare USA. Alla västeuropeiska länder, inklusive Sverige, men även Grekland och Turkiet, dock med undantag av Spanien och Finland mottog hjälpen. Sovjetunionen och därmed länderna i Östeuropa som stod under dess inflytande vägrade dock att ta emot den. I knappt fyra år, med start 1948, kom Marshallplanen att uppgå till 12,5 miljarder US-dollar. Under det kalla kriget kom biståndspolitiken, ur ett realpolitiskt perspektiv, att ses som ett medel för att genomföra givarländers önskade politik. På senare år har även nya aktörer etablerat sig på biståndsarenan, såsom Indien och Kina.32 Startskottet för den svenska biståndspolitiken skedde i samband med biståndspropositionen: 1962:100. Den officiella svenska synen på utvecklingsbistånd har kännetecknats av en humanitär vilja, som kommit till uttryck i fattigdomsbekämpning, vilket kan ses som ett av benen den svenska biståndspolitiken vilade på. Enligt Riddell kan den tidiga svenska biståndspolitiken sägas utgå ifrån moraliska skyldigheter och internationell solidaritet. Sedan dess har fattigdomsbekämpning och förebyggande hälsovård varit hörnpelare i den förda politiken. Under de första årtiondena kännetecknades biståndet av storskaliga projekt som skulle gynna svensk industri. En förändring av biståndspolitiken kom att ske från och med 1980-talet. Fokus kom i allt större utsträckning att ligga på individer. Frågor kring demokratisering, mänskliga rättigheter och jämställdhet samt miljö fick en framträdande roll. Vattendelaren för biståndspolitiken var Berlinmurens fall 1989 och öppnandet av järnridån. Sverige blev 1995 medlem av EU och den svenska biståndspolitiken kom i stor utsträckning att harmonieras med Europeiska unionens. Under senare år har fokus ändrats från att tidigare betraktas som stöd till specifika projekt, till att numera använda sig av bredare program inom exempelvis handel, hälsa och utbildning.33 Biståndspolitik ska inte bara ses som ett ekonomiskt incitament, utan som en integrerad del av svensk utrikespolitik. Därmed består det andra benet av Sveriges biståndspolitik av hur Sverige säkerställer sina intressen gentemot andra länder. Detta manifesteras exempelvis genom reformarbetet som inleddes i Öst- och Sydösteuropa efter det kalla krigets slut. Syftet härmed har varit att verka för ett närmande av dessa länder till EU genom att stärka demokrati, rättvisa och hållbar utveckling i regionen.34 I de två följande kapitlen kommer en genomgång att ske av om det skett en förändring av den svenska biståndspolitiken efter undertecknandet av Parisdeklarationen.
