Minnen från mitt 78-åriga liv

Torsdag den 13 december

Lucia! Hon kommer till oss också. Ljusdrottning som bryter december mörkret, Symbol för fred och frihet. Jag får tårar i ögonen när den lilla Lucian med tärnor och stjärngossar kommer in i fullmäktigesalen.

I Libanon och många andra ställen i världen kommer ingen Lucia i år. Hon kom inte förra året heller och kanske inte heller nästa år.
I dag sista planeringskommittén för året. Många samlas när den kommittén kallas. Stor enighet om bostadsförsörjningsprogram och planeringsfrågor i övrigt. Glädjande att oppositionen inte bedriver demonstrationspolitik men gör en och annan markering.
I fullmäktige, där vi har publik är det mer av spel för gallerierna. Inte något upplyftande spel. Sex oppositionspartier har behov av att profilera sig. Tyvärr är försöken dåligt förberedda. Därför har vi också en dålig debatt i fullmäktige. Inför nästa års fullmäktigemöten är det angeläget att göra något åt detta.
Morfar och jag är ensam hemma. Lilibet på jobbet. Magnus hos Eva Nu går jag över till att lyssna på debatt i TV.
För vann Stenmark en slalomtävling i dag igen. Ordningen är återställd i Sverige.

Söndag den 18 december 1983

Fredagskväll: Julfest i Murbergsföreningen. Lördag: Styrelsemöte i konvalscenthemsföreningen i Östersund. Julfest i Älandsbro. Korta anföranden på båda ställena. Fick en blomma på Murberget. Dom tyckte jag hade gjort ett gott jobb.
Anförandet i Älandsbro ”gick hem”. Man får väl suga i sig. Det är inte vanligt att man som kommunpolitiker får rosor. Törnar och törnen är vanligare.
I Älandsbro jämförde jag valperioden med ishockeymatch med tre perioder. Första perioden är nu tillända. Ett kort referat från den perioden kan inledas med att det var ett väl förberett gäng som gick in på planen. Mål också i första spelminuten genom inrättande av ungdomscentrum. Viktigt för att klara de yngsta. Ett annat välriktat som resulterade var byggpaketet och satsningen på ungdomsarbeten, som hjälpt till att pressa tillbaka främst ungdomsarbetslösheten.
Sen blev det tyvärr ett självmål- BB. Det händer i det bästa lag. I slutminuten gick skott hårsmånen utanför målburen. Jag tänker på hörselgymnasiet som vi missade. Om nu inte något oförutsett inträffar i riksdagen till veckan när frågan ska avgöras.
I dag har jag skrivit julkort, träffat Rolf, lagt fast en del tider inför 1984 mm.
Vi går nu mot pausvila. Den må användas till eftertanke. Vi har små och stora frågor som bör analyseras grundligt.
Hur använder vi vår tid. Jag tänker på kommunalråden. Vi må fördela arbetsuppgifterna mer strikt så att vi inte trängs samtidigt på en massa grejer.

I stället få mer tid att vara på rummet i Rådhuset.

Vi S-sidan måste förbättra kontakten med grundorganisationerna och LO-facken. En del av den tid vi ägnar åt sittningar med allsköns intressenter och konsulter borde ägnas åt kontakten med våra grupper.
Nu har Lilibet jullov –Hon behöver den vilan. Om några dagar hakar jag på.
Onsdag 21 december 1983

I dag har riksdagen infört löntagarfonder fr.o.m. 1.1 1984 Nu får vi se. Vad har alla dessa kampanjer haft för mått av sanning i sig .

Det blir tyst om löntagarfonder. Dödstyst. Ingen orkar nämna ordet. Så småningom kommer man att slåss om att få löntagafonder till sin kommun. Så småningom kommer de in på aktiemarknaden.
Inte kommer de att hota några maktpositioner. Om de borgerliga vinner valet 1985 måste givetvis av prestigeskäl hitta på något.
Då blir det naturligtvis även diskussion igen. Jag tror att de första erfarenheterna gör att arbetarrörelsens argument i den diskussionen blir starka

Det har varit en hektisk dag

Verksamhetöversyn på Gatukontoret

Upphandling av Reningsverket vid Kattastrand

Lunch med nye chefen Sven-Åke Vest i Tobaksbolaget

Uppvaktning av representanter för handeln i Härnösands City

De är oroliga för vad som händer när Domus och Tempo flyttar utan för Ciry.
Oron är förmodligen överdriven men vi ska göra en konsekvensstudie.
När det gäller hör vi att Kjell Olof Feldt satt i sin riksdagsbäck och kladdade ner en satir när han lyssnat på de borgerliga klagovisorna. Den löd: Löntagarfonder är ett jävla skit, nu har vi baxat dem ända hit.
Denna satir torde komma förfölja Kjell-Olof länge.
Juldagen 1983

Nyss uppstigen Kl 8.30. En lugn natt efter en julafton som var lite annorlunda. Jämfört med det vi är van vid. Bara Lilibet och jag. Även Martin och Magnus var hemma. Vi åt god julmat som Lilibet lagat, tittade på TV och önskade sedan varandra God Natt.

Kl 24 ringde det till midnattsmässa i Ängekyrkan. I vår familj ser vi utvecklingen på jorden som en evolution. Vi kan inte tänka oss en gud skapat alla dessa himlakroppar, stjärnor etc. Men det finns inslag om mänsklig omsorg, gemenskap, skön konst, vackra sånger och mycket annat i det religiösa utövandet som vi kan gilla. Vi kan läsa bibeln men tar den för vad den är – en produkt av människor. I och för sig oerhört viktig och intressant för förståelsen av historiska bakgrunder.
Vi har svårt för detta upphöjande av människor till Gud. Fel på något sätt att inte uppskatta människor efter vad hon sagt och gjort utan att behöva tillägga underliga – icke mänskliga, ” gudomliga processer i samband med födelse och bortgång.
Det är inte rationellt. Varför ska allt behöva vara rationellt invänder någon. Nej vi ska naturligtvis kunna acceptera irrationella företeelser. Så mycket vet vi inte att vi kan förklara allt. Det finns inte heller anledning till detta.
Just det okritiska hyllandet av en människa är oförargligt. Historien visar, händelser i nutiden visar fruktansvärda konsekvenser av fanatism. Harry Schein lär ha sagt att tror varken på Gud eller Marx. Det utesluter inte att man kan uppskatta och gilla deras tankar, idéer, gärningar.
Varför kan vi inte nöja oss med att göra goda idéer och värderingar till förmån för vår hängivenhet, vårt engagemang – fred och demokrati, hängivenhet, kärlek, gemenskap till allas bästa. Varför måste vi ta till förgudning av människor. Glorifiera – vara devota.
Ändå är det detta som sker i alla kulturer – i varje fall de allra flesta. Alla har vi en fader och moder på jorden. Det nöjer vi oss inte med. Dessutom måste vi föreställa oss en fader i himmelen.
Det är en klar kall vinterdag. Resten av familjen sover och och kan förväntas ligga kvar med sina drömmar ytterligare någon timma. Sen blir det säkert en lugn dag.-helgdag. Inga tidningar. Säkert sevärda program på TV. Ingen politik.

Tankarna lever naturligtvis sitt liv, utan hänsyn till helgdag eller vardag. Man kan inte förtränga allt. Om något dyker som upp som är relevant i det politiska vardagsjobbet – noterar jag det.

Efter en hektisk tid i arbetet kan det vara svårt att koppla av. Problem, relationsfrågor, sånt man kommer på i efterhand - ligger där som aska och slaggprodukter efter en brand.
Sånt man kan faktiskt skriva av sig. Flytta det från hjärnan till anteckningsboken. – En göralista för kommande vecka.
Kl 23.30. En lång dag med läsning – långpromenad och Agatha Christie på TV. Döden på Nilen. Vi har och har haft ungdomar här under eftermiddagen och kvällen. Enbart trevligt. Vi pratar om arbetslösheten. Om möjligheten att flytta hemifrån när en etta kostar 1200 och man inte har fast jobb.
Jag säger. Vi måste ge järnet för att skaffa jobb åt unga. Det måste bli fler fasta jobb. Vi kan inte bara lappa med ungdomsplatser, ungdomslag, beredskapsarbeten och andra tillfälliga placeringar.
Nu måste det bli storsatsning på näringslivsfrågorna. Allt att vinna. Inter att förlora. Industribolaget måste aktiveras. Svante Adelhult sköter detta. Bolaget måste i större utsträckning bli ett instrument för våra ambitioner. Det är fråga om att vilja. Helsing och Amnow – vd resp. näringslivssekreterare – jobbar för det. Vi har inget att skylla på om Industribolaget inte blir det instrument som krävs.
Ingen politik sa jag. Men det är ju så att man är politiker på heltid. I ordets rätta bemärkelse.
Dagens läsning har inte gällt politik. Tolstojs Anna Karenina och Olof Lagercrantz under bara lilla bok: ”Min första krets”. Det är med författare som med människor i allmänhet. Man lyssnar med intresse på vissa. Fängslas av deras ämnesval, deras att prat, ämnesval. Likaså med författare. Tolstoj, Strindberg, Lagercrantz. Jag ska inte glömma Vilhelm Moberg. Fantastisk i sin inlevelse. I kortromanen Brudarnas källa, som förresten vara i TV i en balettversion.
Tolstoj är tung är tung och imponerande. De mastodontverk som dessa författare skrivit kan man inte sluka på en gång. Det blir ett kapitel då och då.
Så går livet vidare – eller kanske man ska säga tills vidare. Jag träffade i går en god vän några år över 60. För ett par månader sedan var han aktiv från morgon till kväll, vardagar och helgdagar. Nu var han en skugga av sitt forna jag – en gammal men med käpp. Det var ett tomrum mellan halsen och halskragen. 10-15 kg hade han lämnat på sjukhuset. Så påminns man.
Påminns om flugskitsperspektivet. Lars Hårds farsa som sa till sonen. ”Vad betyder en människa?” Inte mer än en flugskit. Han ägde en gammal upplaga av Världsrymdens under som ha ofta läste i, och alla meningsskiljaktigheter klippte han av med citat ur den. Han framhöll ständigt människans obetydlighet gentemot världsarbetet och gladde sig åt att hans husbonde ur geologiskt, biologisk och många andra synpunkter inte betydde med än han. ”Han blir inte större jordkoka än jag.
Annandagjul 1983.
Nu är glada julen slut, slut. I morgon är det arbetsdag igen. Vi har haft grannarna Einar och Margit Granbom på kaffe. Kamrer på bilfirma. Hemmafru med 60-årskrämpor. Prenumererar på Nya Norrland och köper Aftonbladet. Tillhör uppenbarligen väljarunderlaget. Tycker den nuvarande uppsättningen partiledare är tråkiga – för mycket skäll, för lite humor.
Jag är böjd hålla med dom. Tycker den nuvarande partiledningen är tråkiga. För mycket skäll, för lite humor. Palme och Fälldin har lite svårt med varandra. Det inser folk. Annorlunda med Erlander, Hedlund, Sträng. De respekterade varandra. Var kanske t.o.m. goda vänner. Det går hem.
Här är ditt liv på TV i kväll med Lill-Babs Svensson. Mot slutet av programmet kom en hel pluton gubbar in på scenen. F.d. älskare, trolovade, barnafäder, äkta makar. Herre min skapare vad den människan hunnit med.
Lilibet och jag kör en annan stil. Odalbönder som stannat vid sin torva.
Nu är det midnatt. Symaskinen surrar i köket. Lilibet lagar byxor år Martin som åker tillbaka till Göteborg i morgon tisdag eller på onsdag.
Jag höll på att glömma den stora händelsen i släkten i helgen. Eva Lena fick en son i natt. I Gävle. Nu gäller det att dom i Sundsvall åker ner och hälsar på. Vi hoppar att Morfar klämmer fram pengar till bensin. Vi vet att han har. Som så många andra äldre är han mycket försiktig. Inget fel i detta. Varken Lilibet eller jag har något emot att han hjälper till i Sundsvall där det av någon anledning alltid är knapert.
Men för guds skull. Inget släktgnäll så här i julens sista skälvande minut. I stället

glädje över att vi får vara friska, att det gick bra för Eva Lena, att Ylva och barnen kommer mot slutet av veckan, till nyår alltså.

Bilen blir allt risigare. Magnus är julledig och jag hoppas han kan ordna en del. Vi har inte råd att köpa en ny bill med hänsyn till restskatt till förbannelse.
Vi är dåliga på att fixa grejer i vårt eget hus . i varje fall jag själv. Nu har vi i alla fall fått upp ett badrumsskåp, som vi fick av Ylva och Kent men som legat här i ett par år. Fantastiskt. God natt.
Onsdag den 28.12 1983

Kvinnoklubbens styrelse har sammanträde i vardagsrummet. Jag kom från Rådhuset vid 19-tiden. Efter en lång dag mellan 7 till 19.

Kanske inte helt nödvändigt eftersom det är mellandag och ganska lugnt på jobbet. Jag har försökt få ordning på mina papper och då dröjer man sig gärna kvar till det är färdigt. Jag har inte bara plockat papper. Näringslivssekreteraren Björn Amnow och jag har gjort en fördelning av nästa års företagskontakter. Det gick bra. Får se om det accepteras av de andra men det är väl motiverat.
Dan före nyårsafton d.v.s. på fredag bär det i väg till Stockholm. Avtalsnämnden i Försäkringskasseförbundet har sammanträde. Lämpligare dag skulle man kunna tänka sig.
Martin for tillbaka till Göteborg i dag. Jobbare vidare med sitt. Låg lön. Mycket idealitet. Beundransvärt. Hoppas det går bra för honom.
Jag går över för att se TV. Vinnare och förlorare i engelsk spionserie – efter roman av John Le Carré. Det låter spännande.
Just när jag skrivit detta kommer Magnus och berättar att det varit inbrott i Rådhuset. Vi åker ner och konstaterar att en stor dörrglasruta krossats. Polisen var där. De letade på andra våningen. Om det varit några där hade de hunnit smita.
Uppenbarligen måste vi höja säkerheten i Rådhuset. Vi har ju verkliga dyrbarheter där. Kanske inte så mycket som kan omsättas i pengar. Prylar lätta att sälja har stulits – bl.a. bandspelare lättare att omsätta i pengar.
Det blev inget helt med vinnare och förlorare. Nu handlar det i stället om livets uppkomst. Lennart Nilssons prisbelönta Sagan om livet. Man talar om världsrymdens under. Den inre rymdens under är inte mindre.
Nyårsafton 1983

Fyra timmar kvar till 1984. George Orwells bok Den samhällskritiska bok som han kallade 1984.

Frihet förtryck? På vad sätt är vår frihet begränsad och varför?
Är vi förtryckta och i så fall på vilket sätt och vems skuld är det?
Vi är enskilda individer med möjlighet med möjligheter att välja själva. Det är lätt att skylla ifrån sig och att lägga skuld på något annat om vi inte valt rätt.
Vi lever tillsammans med andra människor i olika samhällsformer.
Familjen är ett litet samhälle. Vad beror på familjen och hur vi engagerat oss i denna.
Arbetsplatsen är ett annat litet samhälle. Ger den oss frihet – innehållet i något som kan kallas förtryck. Så kan vi gå vidare till kommunen, landet o.s.v. I debatten handlar det bara om samhället Sverige.
Vi glömmer att vår frihet mm. kan handla om hur det är i samhället

Svensson.

Nyårsdagen 1984.

Det år, då jag fyllde 50 17 juni. Det var många i huset. Lilibet och jag, Morfar, Magnus, Eva M, Jonas och Lena Isaksson. Lena kom när det var 10 minuter kvar av gamla året. Uppriven, förgråten. Känslan av hemlöshet- att inte passa in någonstans – hade blivit henne övermäktig. Hon hade gått i snömodden från stan. Det var hjärtskärande att se henne. Uppklädd på ett smakfyllt sätt till fest. Så skir, så ungflicksvacker. Så hade allt blivit fel.

Vi hade i övrigt en harmonisk kväll. Vi som vet var vi hör hemma.

Den trygghetskänsla det ger är oskattbar.

I dag har vi varit till KA5 på nyårsmottagning. Nye biskopen Hallgren och hans fru var där. Varken Lilibet eller jag har träffat dem tidigare. Mycket trevliga människor Vi talade inte om religion. Hallgren tog upp en del frågor han konfronterats med som chef för Stiftet och Dom
I övrigt en vacker dag. Snöskottning, kälkåkning. Mikael och Jonas är här.

Två härliga ungar. Dom har fått skidor av oss i julklapp. Nu återstår att dom lär sig åka. Det är inte gjort i en handvändning.

Klockan är snart 21. I morgon börjar ett ny arbetsår. Nyårslöfte? Nej inte precis. Några föresatser kanske. Många lovar att bli snällare.
Å andra sidan: Att erkänna det rätta men inte göra det är brist på mod. Det har Kon-fu-tse sagt. Man kanske inte löser viktiga politiska uppgifter enbart med snällhet. Det kanske kräver att man är påstridig, lite obekväm för den som fortsätter den vanliga lunken.
Tisdag den 3 januari 1984
Det är sängdags. En lång dag mede stadgekommitté i AK:s VU tidigare i kväll. Dagen i Rådhuset har förflutit lugnt. Ylva, Kent och barnen samt Magnus och Eva var till Rådhuset och hälsade på. Mitt rum duger att visa. Ett privilegium att ha en sådan arbetsmiljö.
I morgon är det inga sammanträden. Vi jobbar med förslag till fördelning av näringslivskostnader. Spännande att se om det faller i god jord. En sak är klar. Jag är inte bereddsläppakontroll över och kontakt med näringslivsfrågor länge än detta förslag innebär.
Efter ytterligare en och en halv arbetsdag är det trettondagshelg. Jag tackar inte nej till ytterligare någon dags vila. Det kan behövas inför kommande prövningar. Hoppas också att jag kan få tillfälle till lite utförligare dagboksanteckningar.

Onsdag den 4 januari

Det är bara någon minut kvar till den 5 januari. Lilibet, Ylva och Kent sitter i vardagsrummet och pratar. Min dygnsrytm gör mig inte till någon sällskapsmänniska så här dags.
I morgon är sista arbetsdagen denna vecka. Egentligen ligger jag så hyfsat till med arbetsuppgifterna att jag skulle kunna vara ledig i morgon. Går ändå ner en stund på förmiddan. Jag har interpellationssvar att skriva. Bäst att det gjort när häxjakten börjar nästa vecka.
Svante Ville in och vara ersättare för mig när det gäller centrala kontakter. Jag var tvungen att säga nej. Rolf Andersson är min ersättare. Det börjar bli lite tröttande att han inte kan acceptera sin roll.
Samarbetet med Kramfors och Sollefteå i kommunbränsle är inte problemfritt. Nu vill man inte acceptera Svante som informationsansvarig. När jag sitter och skriver detta kan jag inte tänka mig en mer lämplig person som informationsansvarig. När det var aktuellt undrade man varför inte ledningen för kommunbränsle sagt något om detta tidigare.