[The name of the series like] Linköping University Medical Dissertation

Löptext/Article Text

All text bör vara skriven med ett känt typsnitt som t.ex. Times New Roman med teckenstorlek 12 p. Undvik udda teckensnitt. Raka vänster- och högermarginaler bör användas. Den första raden efter en rubrik bör inte vara indragen. Den första raden i andra stycket efter en rubrik kan vara indragen med 0,5 cm-1 cm.

Tips: Alla siffror kan minskas med en punkt för att förbättra utseendet på avhandlingen. Detta gäller även siffror i fotnötter, figurrubriker, etc. Exempel: Om texten är i 12 punkter minskas alla siffror ned till 11 punkters storlek. Om texten är skriven med 11 punkter minskas siffrorna ned till 9 punkter. Använd funktionen Sök/Ersätt.

All text should be written with a common and well-known font, for example Times New Roman, font size 12 p. Please do not use any other fonts. Straight margins should be used both left and right. Please do not divide words into syllables at the end of lines. The first word in the first line after a headline should not be indented. In the second paragraph the first line should be indented 0.5 cm (0.2") to 1 cm (0.4").

Tips: All numbers may be reduced by one point in the text including the footnotes, figure headlines, figure numbers, etc. This gives the thesis a better appearance. For example, if the text is in 12 p, all numbers may be written in 11 p; if the text is in 10 p, the numbers may be written in 9 p. Use the function Search/Replace.

Rubriker/Headlines

Använd högst tre rubriknivåer. Flera nivåer gör texten svårläst: kapitel­titeln (rubrik 1) och om nödvändigt underrubrik till huvudrubriken. Övriga nivåer är underrubrik två och tre. Avsluta aldrig en rubrik med punkt. Avstava aldrig en rubrik om den är för lång. Gör en radbrytning och låt den gå över två rader. Här nedan finns flera exempel på rubriker.
En bra hjälp att se styckeformatering är att klicka på ikonen i menyn. Då visas t.ex. tecknet för mellanslag, ny rad, tabulator, m.m.
Use only three levels of headlines. Added levels make the text difficult to read: chapter title (level one) and, if necessary, a subtitle to the main title. Remaining levels are subtitle two (level two) and subtitle three (level three). All headlines should be written with the first letter in each word capitalised except for words such as prepositions (at, for, in, of, to, etc.). Never end a headline with a full stop. If the headline is too long, do not divide a headline into syllables. Split up the headline into two lines instead. The headlines below serve as examples.
A useful help seeing the paragraph formatting is by clicking on the icon in the menu. The signs for space, new line, tab etc.

Jämna och ojämna sidor/Odd and Even Pages

Ett nytt kapitel brukar oftast börja på uppslagets högra sida d.v.s. en ojämn sida. Om föregående kapitel slutar på en ojämn sida måste en blanksida läggas till. Om ett kapitel slutar på sidan 33 läggs en blanksida till så att nästa kapitel börja på sidan 35. Se t.ex. sammanfattningen, förordet, innehållsförteckningen eller inledningen som exempel.
A new chapter usually starts on the right side of a spread i.e. an odd page. If the previous chapter ends on an even page you have to add a blank page. If a chapter ends on page 33, a blank page is inserted so that the next chapter starts on page 35. As an example have a look at the abstract, acknowledgement, table of contents or the introduction.
Kapitel 2/Chapter 2

Dokumentation av källa/Documentation System

De två vanligaste sätten att dokumentera en källa är Harvard- och Oxfordsystemet. Harvardsystemet är vanligast förekommande inom natur- och socialvetenskapliga områden. I detta system skrivs källan, oftast inom parentes, med författarens efternamn och publikationsåret. Oxfordsystemet är vanligast inom historia, litteratur och humaniora och källan anges i en fotnot med bibliografiska uppgifter och en fullständig bibliografi i slutet av avhandlingen. Nedan visas endast några enkla exempel för utförligare information se även Examples of Chicago-Style Documentation.

Inledning/Introduction

Oxfordsystemet använder sig av fotnoter som anges med en upphöjd siffra i texten (se nedan). Texten till noten skrivs sedan, antingen längst ned på sidan eller i slutet av ett kapitel, i slutet av en bok eller i slutet av ett dokument- I de tre sista exemplen kallas det för slutnoter.

Om källhänvisningen är densamma två eller flera gånger efter varandra anges detta med ordet ibid. (av latinets Ibidem som betyder på samma ställe). Ibid. är en förkortning och avslutas därför med en punkt. Uttrycket används i både engelska och svenska vetenskapliga publikationer.

Uttrycket passim (från latinet och betyder ungefär här och var) används när författaren hämtat uppgifter ur en och samma källa (t.ex. ur en bok eller artikel) men från olika sidor och fört in dessa i en och samma not. Passim rekommenderas inte eftersom det är svårt att kontrollera en sådan källhänvisning.

Cf. Är en förkortning av det latinska ordet confer som betyder jämför eller konsultera. Det kan användas istället för ordet se t.ex. Se Jansson, Jan. How to Publish Electroncally. Linköping 2007, p.123.

The Oxford system uses footnotes, written as a superscript i.e. with slightly higher numerical character in the text (see below). The text connected to the footnote may be written in the end of the same page or in the end of the chapter, in the end of a book alternative in the end of the document. In the three last cases is called endnotes.

If the reference to a source is the same two or several times after each other (anges) with the word ibid. (of the latin word Ibidem which means on the same place). Ibid. is a short and is ended with a period. The expression is used both in English and in Swedish scientific publications.

The expression passim (from the latin and means here and there) and is used when the author has got the information from the same source (e.g. from a book or an article) but from different pages and put the information into one note. Passim is not recommended since it is very difficult to control that kind of source.

Harvardsystemet använder sig av i huvudsak av referenser direkt i texten. Fotnoter används i de fall en förklaring behövs (se nedan) och som inte anges i referensen. Se Oxfordsystemet ovan för information om Ibidum och Cf.

Om flera författare förekommer i samma hänvisning används förkortningen et al. (av latinets et alii som betyder med flera). Ordet alii förkortas al. och ska därför avslutas med en punkt.

Det finns olika sätt att skriva en referens i texten. Referensen ska vara så tydlig som möjligt. Här följer därför några exempel på hur en tydlig referens i en text kan se ut:

1. 
   Vid endast en författare används inget kommatecken mellan författarens efternamn och årtalet utan endast ett blanksteg: (Smith 2002).
   
2. 
   Förekommer det flera författare i samma referens avskiljs dessa med ett semikolon: (Smith 2002; Jones 1999).
   
3. 
   Om referensen innehåller t.ex. flera författare, där alla är medförfattare till samma referens bör man överväga alternativ att skriva referensen. Är det endast två författare kan man välja att skriva ut bägge två: (Smith & Brown 2001). Observera att det går att använda antingen ordet och eller et-tecknet & (et-tecknet är en ligatur som kommer från latinet och betyder binda, förena). Om det är fler än två författare rekommenderas att använda uttrycket et al.: (Smith et al. 2002).
   
4. 
   I de fall författaren väljer att ange endast en författare men visa att det finns fler källor i samma ämne anges et al. efter årtalet: (Smith 2002 et al.).
   
5. 
   En referens kan också innehålla flera källhänvisningar med et al. (Brown 2002; Smith et al. 2003; Jones et al. 2004).
   
6. 
   Ange inte sidhänvisningar i textreferensen eftersom sidhänvisningen ska finnas i referenslistan.
   

Referensen i texten måste ha en motsvarande referens i referenslistan och tvärtom.

Det kan vara en stor fördel att vara sparsam med antalet tecken och författarnamn i referenserna eftersom varje kommatecken, punkt osv. samt bokstäver räknas som ett tecken. Om en författare väljer att skicka in ett manus till en tidskrift har tidskrifterna i allmänhet en regel om hur många tecken en artikel får innehålla. Av den anledningen rekommenderas att inte sätta kommatecken mellan författare och årtal i referensen och att använda et al. vid fler än två författare.

Var konsekvent när referenserna skrivs så att alla hänvisningar som görs blir likvärdiga i hela texten och i referenslistan. Det gäller framför allt stavning av författarnamn och användningen av tecken som komma och semikolon eller kolon.

The two most commonly used systems of documenting a source are the Oxford and Harvard systems also known as Humanities style and the Author-date system. Physical, natural science and social science mostly use the Harvard system and the sources are briefly cited in the text, usually in parentheses, by author’s last name and publication date. The short citations are amplified in a list of references with a full bibliographic information. History, literature and the arts use the Oxford system. It presents the source as a footnote with bibliographic information and a bibliographic list in the end of the work. Below are some simple examples. For further information see also the Examples of Chicago-Style Documentation.

The Harvardsystem contains mainly of references directly in the text. Footnotes is used in those cases an explanation is needed (see below) and which is not written in the reference.

If more than one author is in the same reference the short et al. is used (from the latin et alii which means and more). The word alii is shorted as al. and should therefore end with a period. For information about Ibidum and Cf see the Oxford system above.

A reference may be written in different ways in the text. The reference should be as clear as possible. Below are some examples of how a clear reference in a text may look like.

With only one author in the reference the comma is not used between the authors’ family name and the year just a blank space: (Smith 2002).

If more than one author occur in the same reference separate the names with a semicolon: (Smith 2002; Jones 1999).

If the reference contains several authors where all of them are co-authors to the same reference one should consider an alternative way of writing the reference. Is it only two authors one can chose writing both: (Smith & Brown 2001). Note that it is possible to use the word and or the et sign & (the et sign is a ligature. The word ligature is from the latin and means bind, join). If there are more than two authors it is recommended to use the expression et al.: (Smith et al. 2002).

If the author choose to mention only one author but show there are more sources in the same subject state et al. after the year: (Smith 2002 et al.).

A reference may also contain several references to different sources with et al.: (Brown 2002; Smith et al. 2003; Jones et al. 2004).

Do not indicate references to pages in the text reference since the reference should be in the reference list.

The reference in the text must have a corresponding reference in the reference list and the opposite.

It may of great advantage to be modest with the number of characters and author name in the references since every comma, full stop etc. and letters is count as a character. If an author would like to submit a manuscript to a journal and the journals usually have rules about how many characters an article may content. By that reason it is recommended not to place a comma between the author and the year in the reference and use et al. with more than two authors.

Be consistent when writing the references so that all references are equivalent throughout the text and in the reference list. That concerns particularly the spelling of author names and the usage of characters like comma, semicolon or colon.