Minnen från mitt 78-åriga liv
Download 3,72 Mb.
|
|
Nu är vi där Nu är vi där Efter lång dags Färd mot natt Efter god sömn Får en dag Att kolla bad Affärer Matställen. Så blir det kväll Klar himmel Ännu ljust kl 18 Mår bra med ett glas rött En läkare sa I USA ha man funnit Rött nyttigt-Skål doktorn
Det går lika bra med En halv albyl
Då kan vi bjuda Gäster till helgen på en halv albyl
VAR FINNER JAG HOPP Kvällen kommer Med stjärnklar himmel Går ut – ser mot den klara rymden Världsrymden som jag är en del av Håll igång Tord Njut av oändligheten Det ofattbara fascinerar Här sitter jag på vår lilla kula Ser mot rymden Känner mig stor Får ju vara med I världsevolutionen Lilla jag och Världsrymden. Visst är det afton i livet Tänker inte på det Njuter av rymdens ljus Vi lever i dag Sa doktor Fichtelius Bekymra dig inte för morgondagen Den vet du inget om. Bo Holmberg
Nu har jag skrivit En ingress Till en minnesbok Försökt minnas Men minnet är inte i topp Ändå fick jag sagt Vad kan säga i dag Din djupa mänsklighet Intresse
För medmänniskor Som hade svårast att klara sig När jag tänker på Dig Vet jag att du var unik I dag gäller kapitalism Inte medmänsklighet. Vi saknar Dig Bo Djupt – dina djupa tankar om envar Vi ska ge dina idéer nytt liv!! Hjärtats sökarljus Hjärtat har skäl som förståndet inte känner Det ofattbara Erfars med hjärtat. Allt i vårt liv Rör sig kring människor. Inlevelse krävs för sammanlevnad Den skarpaste kyliga analys Räcker inte
Och handlingar kräver inlevelse Omöjlig utan hjärtats sökarljus. Ditt hjärtas lampa ska Brinna i ditt förnufts lycka.
Jag vid datorn Ska hämta Martin Till Magnus stora dag. En dröm blir verklighet Disputation Om att lära sig Vetenskap Vi möts i gemenskap Så är vi nödvändiga Ingen är överflödig Alla behövs. Ovissheten
I dag råder ovisshet Juholt avgår? Stanna kvar? Han avgick I dag är? Vem vågar? Ännu ingen Carin Jämtin Har gått in Jobbar bra Pratar bra I veckan avgörs Vem törs
Ta risken Att bli besviken JAG
Stark–Svag? Både ock Si eller Så Idag glad Fått mail Att skriva om I bok om Bo Kan hoppas Att det blir Bok om Bo Och Anna
Glöms aldrig Så hemskt Så förtvivlat. Stefan Löfven En dag står det Metalls Stefan Löfven Blir S-ordförande En oväntad överraskning. Nu är det känt för alla Många gläds Vissa är proffs På att se problem. i politiken och föreningslivet 
Noteringar söndag den 7 oktober 1979. Valet detta år l blev en besvikelse för de flesta socialdemokrater. Viss framgång men borgerlig majoritet med 1 mandat. Besvikelse bör ses mot bakgrund av partiets höga opinionssiffror under mellanvalsperioden, trepartiregeringens och Fälldins misslyckanden. I en del kommuner och landsting stärkte vi vår ställning – exempelvis Östersund, Umeå och Hudiksvall blev socialdemokratiska. I Härnösand ökade vi något men fick oförändrat 21 mandat. VPK ökade med 1 mandat till 3 mandat. Ställningen blev jämn mellan de traditionella blocken. KDS och Göta Sahlman har vippemandatet, som norrmännen säger. Vi är alltså för få socialdemokrater i Härnösand och Sverige. Uppgiften de närmaste åren blir att ändra på detta. Mina noteringar fortsätter lördag den 20 oktober 1979. Jag är på gott humör och skriver: Jag älskar att sitta som nu tidigt en lördagmorgon. Inför en ledig helg och efter en stillsam fredagskväll tillsammans med goda vänner. En viss frid har lagt sig över slagfältet i valet 1979. I morgon är det kyrkofullmäktigeval men det har inte upprört några sinnen. Möjligen i Ovanåker, där i Hälsingland där man reagerat mot att kyrkoherden ställt sig som första namn på både socialdemokraternas och centerns lista. Ovanåkers svar på pastor Jansson. Nåja just nu är jag beredd att ansluta mig till just Hans Alfredsson. I sin senaste revy deklarerar han in en dialog: Jag tror på Robert Lind från Kramfors. Mamma säger att om jag är snäll får jag komma till Kramfors när jag dör men om jag är stygg hamnar jag i Dals Långed. Vi går mot en klar oktoberdag. Ett dämpat men ändå klart ljus reflekteras i radhusfönstret mitt emot. Daggdropparna hänger som kristaller på rönnbärsklasarna. Under de år jag nu skriver om hade jag uppdrag i Försäkringskassan, som innebar att jag ofta flygpendlade till Stockholm. Jag noterade på en hemresa att Linjeflygs Focker ligger på ca 7000 meters höjd. Stryker längs norrlandskusen från Bromma till Midlanda. Havet med sina vågor ser randigt ut från denna höjd. Små molntussar hänger under oss. Jag åker med lågpristuren kl. 15.30. Planet är fullsatt. Resenärerna läser, sover eller samtalar. Jag hör ett stilla sorl. Ljud från luftströmmar. Motorerna dränker allt. Ett vackert landskap belyses av solsken från väster. Ett landskap helt dominerat av skog, sjöar och tjärnar. Läsminne: Nordsjökust av Harry Martinsson. Nu går flottan ut på Doggers bank. Matfångstflottan, Portsmouths fiskesmackar – djupt i grå-grå havs dag eka i London dimmorna Norrlands trälasttrålare. Nu går Kochinkinas bölande i grov orgelton ut ur smutsigt Themsen. Gråa visor äger havet många hårda dagar, gråa Nordsjö dagar i oktober klingar inga munspel ifrån kvästa jungmän djupt i stormen. Stormen ylar - inga mandoliner kvittra mer på sommarens sjömansvalser. Man har hårdnat till i gråa vakter. Liksom surrat sina inre känslor. Och man tarvar knappt att vara finne för att draga kniv i hamnkvarteren Det hade blivit påskdagen 1980. Sitter i hus som Ylva och Kent hyrt. Platsen heter Kullavik. Det var inte lätt att hitta hit och frågan är om vi hittar härifrån utan vägvisare. Ser rakt ut i havet. Soldis hindrar sikten. Lilibet och jag går ut med Mikael. Längs stranden. Bland stenarna ligger hälsningar från båttrafiken på havet. Plankstumpar, avslitna trossar, plastflaskor. Ett svanpar glider fram majestätiskt. Ut mot grundare vatten. Där når de havsbotten med sina långa halsar Då ser man bara benen och baken. Så stora de är. Fantastiskt att de kan flyga av egen kraft. 7 maj 1980 kl 22,30 skriver jag: Ännu en lång dag tillända. Stor konflikt på arbetsmarknaden. 750 000 arbetare lockoutade. 100 00 i strejk. I Stockholm går inte tunnelbanorna. Flygtrafiken är lamslagen. Tågtrafiken fungerar någorlunda men övertidsblockaden kan ställa till med obehagliga överraskningar. Nicolin har bestämt sig för att 1980 blir det år då man sätter klackarna i marken och pressa tillbaka löntagarna. Med några lockoutveckor ska organisationernas strejkkassor tömmas och handlingskraften – motståndskraften berövas några år framåt. En investering i framtiden enligt Nicolin, som säkert känner den borgerliga regeringens stöd i ryggen. Reflexion Den som inser att han kunde ha tillhört de drabbade, förstår att värdera livet. Bara för det livet blivit slentrian kan det kännas tomt och meningslöst. När allt känns trasigt kan det vara dags att göra en rekonstruktion. Samla ihop resterna av sig själv. Ta vara på det värdefulla. Gå vidare, som när härföraren samlar oskadade soldater och fungerande material efter en reträtt och planerar för en motattack. Kinesisk ungdom får lära sig att söka uppnå ” 3 bra” t ex fysisk spänst, psykisk styrka och kunskaper samt solidaritet med människor och engagemang i samhället. Utan att bli alltför hurtigt scoutmässiga kan vi väl också fråga oss: hur många bra har vi, vad är kvar efter påfrestningarna i livet. Kan man ta tag i det som är kvar? Rekonstruera – bygga upp. Kanske vi också kan använda våra svagheter på ett vettigt sätt. Med kännedom om och egen erfarenhet av vad trötthet kan innebära tycker jag: Använd timmarna närmast efter uppvaktandet till nödvändig rekonstruktion. Natten bygger upp vad dagen raserat. Det som känts som en plåga på kvällen kan vara en bagatell på morgonen. I min dagbok har jag också en fundering uttryckt så här – Svensson! Tänk på att mat inte i första hand är njutningsmedel utan livsmedel. Sitter hos Ylva i Kullavik och läser böcker. Bröderna Karamasov, Raskens, Hemingways. Och Solen har sin gång. Vad vill dom egentligen säga. Bara berätta om människor och händelser. Framföra en samhällsfilosofi eller klara ut människans situation. Något man iakttar helt tydligt hos Dostojevskij. Han diskuterar dom stora frågorna: tradition-revolution-tro – otro – godhet- ondska. Skrev i något slags smärtsamt furioso. Skvätte mycket bläck i författandet av Brott och Straff, Idioten, Karamasov. Man glömmer detaljer men inte den smärtsamma undertonen. I jämförelse med Dostojevskij verkar Hemingway kanske ytlig men även hos honom finns den där undertonen som rör människans situation och eviga sanningar. Han skrev: Man kan inte bli kvitt sig själv bara genom att flytta från ena stället till det andra. Vilhelm Mobergs Raskens. Denna urstyva berättelse blir läst och spelad länge. Bäst är Vilhelm i berättelser som Brudarnas källa. Vad etsade sig fast under dessa sommarveckor i Kullavik. Jo bl.a. att vara tillsammans med Mikael, att få åka med på några fantastiskt sköna sjöturer. Att äta kräftor och dricka vin på Ylvas och Kents förlovningskalas. Våra pengar räckte och bilen fungerade. Då kan man vara nöjd. Höst och kyla kom i mitten av oktober 1980. Och blåsten. Det blir skräpigt. Allt ter sig sterilt. Många påverkas av naturens växlingar på ett sätt som känns svårt. I början av 1981 gick vintern över i ett tidigt vårvinterväder med + 9 grader i Härnösand. Grannen har en rabatt under köksfönstret. Det varma vädret lurade Lökarna att sätta igång för tidigt. Känner själv en stor glädje över att det för varje dag blir ljusare. I vårt hus på Spjutgatan bor nu Lilibet och jag, Morfar och Magnus, som går sista terminen på gymnasiet. Han har fått besked att han ska göra värnplikten på KA 5. Martin bor på Vasagatan i Härnösand. Har just börjat på fritidspedagoglinjen på Högskolan i Sundsvall- Härnösand. Lilibet kämpar på med heltidsjobb på Folkhögskolan, AU-ledamot sociala centralnämnden och ordförande i kvinnoklubben. Själv klagar jag inte. Håller mig i form med sömn och motion. Har omväxlande och spännande jobb. Kommunalråd i opposition. Inget rotelansvar men möjligheter till insyn. Mina möjligheter sträcker sig längre än för en vanlig ledamot. Jag kan t.ex. närvara vid andra styrelsers och andra nämnders sammanträden men utnyttjar inte den möjligheten. Är i stället med i viss omfattning på våra S-gruppers sammanträden. Jag leder arbetet i kommunstyrelsegrupp och fullmäktigegrupp. Är ytterst ansvarig för S-politiken i kommunen. Försöker leva upp till ett sådant ansvarstagande. Risk i jobbet? Uppslukas av tjatiga sammanträden. Tappa trycket, geisten, att ta egna initiativ. Låter suppleanter sitta av en del sammanträden – för att få tid till arbetsplatsbesök och annat utåtriktat, offensivt arbete för att förankra kommunpolitiken. Du får sällan applåder där utanför Rådhuset. Men den dag du känner: Bekvämt att stanna kvar på Rådhuset. Den dagen är det dags att sluta. Hans–Gösta 50 år 19 februari 1981 Lite rimmat till Hans-Gösta, årgång 31 De är bra på många sätt. Hälften Hångsta och hälften Orsa Är jag och min brorsa Som grabb var du bäst bakom Bonnkalles häst Åkte skidor-tog ofta 1 priset Då var man stolt över att vara från Riset. Även när det gällde att sjunga Var du den bästa på Ljunga Det var ju inget dåligt kliv att sjunga i Flugan-final med Siv Redan i Ljungaverks folkskola Började du så smått att pola Där träffade Du Din tjej Sen blev det Eivor night and day Det var klubbgäng i Folkets Hus Och sköna sommarkvällar vid Ljungans brus Det var på barndomens ängar Dom får vi inte tillbaka för pengar Så kan man minnas och prisa Våra lyckliga dagar på Risa Midsommarafton 1981
Christer blev invalid vid 3 års ålder. Delvis rullstolsbunden. Går med kryckor och stödbandage. Janne är föreståndare på landstingets barnhem här i stan. Christer sitter i sambandscentralen och har dessutom tagit över skötseln av familjens traktorfirma vid Bye rast. Janne är nu sjukskriven efter hjärtinfarkt. Vi är ett arbetsutskott i föreningen. Försöker öka verksamheten i föreningen. Problemen är flera. De största är rekryteringssvårigheterna och ekonomin. Vi pratar om problemen när de är här. Janne är åt vänster och Christer åt höger – konservativ. Ändå håller dom ihop intensivt. Driver föreningen med någon liten medverkan från min sida. Sittande volleyboll är paradgrenen. Andra grenar t ex boccia och inhomhuscurling har föreningen inte kommit igång med Detsamma gäller bordtennis. Har jag tid med detta. Ja övertid. Det blir någon kväll ibland som jag hinner ägna mig åt föreningen. Häromdagen hittade jag mina dagböcker. Herregud! Jag har tydligen kladdat i sådana här anteckningsböcker av och till sedan 1945. 36 år sedan över 50-tal, 60-tal och 70 tal. Och nu sitter Gubben här. Finns geisten kvar? Ja ibland och illusionerna. När självkritiken sätter in. Kanske det försvunnit. Kanske det försvunnit alltför mycket av den entusiasm som fanns 1945 och 1950. Och regnet det bara öser ner. Vägar och banvallar raserade. Miljonskador. På måndag blir det sommar igen. Då börjar vår semester. Några dagars camping, besök på berget hos Ann och Bertil och Ylva och Kent i Halmstad. Vi hoppas på bad och båtväder. Ut till någon kobbe där vi får vara för oss själva. Då kan vi bada näck i det salta vattnet Äta medhavd matsäck i någon skyddande vik. Bli röd i ansiktet och öm på rygg. Härligt! Det har blivit lördag 4 juli 1981. Vaknar tidigt. Se på ljuset genom de fällda persiennerna, hör hur det smattrar mot betongplattorna på uteplatsen, känner i huvudet, det är lågtryck, regnet fortsätter. I dag börjar årets semester. Väderrelaterad depression är nära. Flickorna på Eiser Sollefteå har satt klackarna i fabriksgolvet så att det ekar i hela landet och kanske i andra länder också. I stället för att snällt gå hem när de blev avskedade i samband med nedläggning. Kommunen representerad av kommunalråder Sven Lundberg stödjer aktionen. Vi är i samma båt som flickorna säger Sven. Jag håller med. Effekten av flickornas aktion är kanske större som kommunens samtliga statsrådsuppvaktningar under senare år. Dom riktar uppmärksamhet på sin situation mer effektivt än vad massor av skrivelser och stockholmsresor skulle kunna åstadkomma. Mitt i semestertider. Fantastiskt. En utveckling som är mot människors önskan och innersta behov möts förr eller senare av folkliga revolter. Se på hungerstrejken i Stora Blåsjön, skolstrejken i Markitta, sömmerskeaktionen på Algots i Skellefteå, gruvstrejken i malmfälten. Det är protestermot omänskliga drag i industrisamhället, mot utarmning av orter och landsändar, mot utslagning av människor. Protesterna är obekväma för makthavarna. Vi socialdemokrater kände nog den vrångsitsen när dom höll i gång uppe i Blåsjön och malmfälten. Så länge politiker lovar ett och gör ett annat får vi räkna med utbrott i folkdjupet. Naturligtvis handlar det inte bara om kommunikationer. Ytterst är det fråga om praktisk politik. Att t.ex. skaffa jobb åt folk. Vi kunna göra mycket – om t.ex. de tusentals planerare och PM-skribenter kunde sättas in i praktiskt fältarbete. – om statliga och kommunala förvaltningar vid sidan av ordinarie arbetsuppgifter fick direktiv att dessutom delta med sina resurser i en samlad aktion för nya jobb. – om stat och kommun gick in i ett praktiskt utvecklingsarbete i samarbete med näringslivet i samma syfte – fler jobb. Med andra ord - en mobilisering av samhällets resurser. Att människor har meningsfulla jobb, att orter och regioner har fungerande arbetsmarknad. Detta är väsentligt. Det måste gå att utveckla en större mångfald och initiativkraft i näringslivet genom att engagera många. Möjligheten till stor vinst- profit för ett fåtal människor ger inte tillräcklig drivkraft. Det vet vi av erfarenhet. Decennier av kapitalism och otyglad marknadsekonomi har inte givit oss det samhälle – det näringsliv vi behöver. Förvisso har inte heller den centralstyrda, diktatoriska kadaverkommunismen klarat detta. Man främjar inte mänsklig initiativkraft och utveckling genom att förvandla ett land till en kaserngård. En av mina politiska idoler: Ernst Wigforss skrev så här 1932: Att spara har aldrig för tänkande människor varit detsamma som att undvika utgifter, att låta bli att använda sina inkomster. Det har betytt att använda sina inkomster till största möjliga nytta, inte bara för ögonblicket utan även i längden. Att sörja för framtiden har varit ett återkommande krav på sund hushållning. Att spara är därför har därför i främsta rummet kommit att betyda att man inte förbrukar hela sin inkomst för omedelbara dagliga behov utan reserverar en del för att göra sin bärgning i fortsättningen tryggare och helst riktigare. Detta står i hans berömda skrift ” Har vi råd att arbeta?” Uttalandet är citerat i socialdemokaternas mycket diskuterade krisprogram Framtid för Sverige. Det är tankar som jag suger i mig begärligt. Vi står inför budgetarbete i kommunen. Årsbudget 1982. Borgarna säger: Dra ner. Spara. Utan genomtänkt planering. Man måste åtminstone skilja på konsumtion och investering. Nu ska jag berätta om en besvärlig historia. Mina egna söner och flera andra engagerade sig i Offensiv – en vänsterradikal organisation med sympatier för Trotskij. Det fick till följd att de uteslöts ur SSU. De tongivande i gruppen uteslöts också ur partiet efter ett beslut i partistyrelsens. Arbetarekommunen godkände åtgärden efter ett stormigt möte. Jag studerade källorna och fann att det var ett brett och allvarligt engagemang. De närmare omständigheterna kring Offensiv kan jag inte. Eivor – Hans Göstas maka – fyllde 50 år 1982. Vi samlades hos Kerstin. Det var Kerstin, Mait, Jan-Olov och jag. Med gitarr och sång, blommor och presenter uppvaktade vi Eivor och jag sa spontant. Vi människor är i allmänhet ganska bra på att gnälla och klaga. Vi är sura och griniga. Många finner man att de som är störst anledning att klaga – att vara griniga – dom klagar inte, dom är inte sura och griniga – dom klagar inte och är inte sura och griniga. I stället är dom generösa och godheten själv mot andra. I stället är dom glädjespridare. Du Eivor är en sådan positiv människa. Därför beundrar vi dig Du är en av de tappraste vi känner. Vi minns med glädje alla kontakter under alla åren. I dag hyllar vi Koppratjejen från Ljungaverk, klubbgängsartisten, Hans Göstas fjälla, Öringsfiskaren från Marssjön. Jag skriver 11 juni 1982. Jag sitter i mitt rum i Rådhuset. Kl är 18.15. Det är fredagskväll. Den kväll i veckan då man brukar kunna andas ut, koppla av, summera. Ibland inte helt i balans. Veckans händelser och ogjorda saker surrar i huvudet. Det dåliga samvetet kluckar. Hann inte ringa den. Glömde prata med honom. Undrar vad som gömmer sig i den osorterade högen på bordet. Och den där högen i fönstret som jag skulle ha gått igenom för ett halvår sedan. Bastun, kaffesitsen efteråt, snacket med kompisarna gör att man får lite perspektiv på de egna problemen. Värmen, dåsigheten lägger sig som balsam över veckans bekymmer.
Vi har nått torsdagen den 15 juli 1982. Kl är 16. Lilibet och jag och hundarna Mira och Ciba är ensamma på berget. Det är mycket varmt. Rent av gassigt. Vi har kunnat glädja oss åt högtryck och badväder hela veckan. Vi kom hit förra fredagen. Bilens startmotor har pajat. Bertil som kan det mesta inom om modern teknik har fixat felet så nu går bilen igen. Vi ska vara här till på tisdag. Bertil och Ann ska till bekanta i Grebbestad. Hoppas på att få fiska räkor. Förra veckan, som var första semesterveckan, var vi hos Ylva och Kent och barnbarnen i Getinge. Sönerna Mikael och Jonas är så rara och välartade. Mikael börjar visa egen vilja men det är väl fullt normalt. Nu är Lilibet och jag barnlösa på våra semesterresor. Vad tyst det blivit – och lugnt. Vi har sällan eller aldrig något att tvista om. Semesterdagarna har ägnats åt bad, läsning, mat och sömn. Inte så mycket dricka. Vissa dagar köper jag Aftonbladet. När det gäller valet slits man mellan hopp och förtvivlan. Förtvivlan gäller närmast arbetsgivarmaffians och borgerlighetens kompakta dominans i press och massmedia. T o m Aftonbladet – LO:s egen tidning – har vissa karaktären av kampanjblad för arbetsgivarna. Arbetsgivarnas mot löntagarfonderna är den största reklamkampanjen någonsin i Sverige. Kostar sannolikt över 100 miljoner kronor. Betalas med obeskattade medel och subventioneras alltså av dem som vill ha löntagarfonder. LO sticker mellan med en och annan annons och försöker svara. Men det sker med beskattade medel. Men det sker med beskattade medel. LO-medlemmarna får därmed betala dubbelt så mycket som företagarna för varje annons. Sådan är opinionsbildningens och den fria debattens villkor i vårt land. Samtidigt envisas opinionsmätningarna med att ge os valsegern. Kan det vara så underbart att svenska folket genomskådar arbetsgivarkampanjen. Tror inte på att fonderna är ett hot mot marknadsekonomin – när S säger att säger sig vilja slå vakt om den. Tror inte på att facken vill överta företagen – när LO bestämt tar avstånd från denna tanke och Olof Palme förklarat att fondstyrelserna bör utses genom allmänna val. Tror inte att fonderna kommer att förkväva näringslivet – när det socialdemokratiska krisprogrammet främsta mål är att sätta fart vårt näringsliv. Tror inte på att fonderna kommer att öka maktkoncentrationen i näringslivet – när det är just den man vill bryta. Hundarna är oroliga. Söker Husse och Matte. Dom är inne i stan och handlar kräftor och vin. I kväll ska det blir fest på Berget, Ska berätta om en söndagsmorgon bittida den 18 juli på berget. Är den enda som vaknat, varit bakom knuten och fikat. Lilibet och hundarna sover. Det slår mig att den här semestern fyller alla anspråk på avkoppling oh omväxling jämfört med den jäktade tillvaron i Härnösand. Man är så präglad av sina plikter och lojaliteter att samvetet klickar till ibland. Är det riktigt att släppa allt så här? Vad händer därhemma? Så är det. Man kan inte springa ifrån sig själv. Benägenheten att överdriva den egna betydelsen. I själva verket anses det väl ganska naturligt och t o m nödvändigt att alla vi som jobbar med politiken i Härnösand ” vilar oss ifrån varandra några” någon del av året. Men det är val i år och några kanske anser att vi skulle vara hemma och slåss. OK. Vi laddar i juli och skjuter i augusti. Det blir ungefär som vid längdhopp. Man tar ett steg tillbaka för att ta sats. En sådan här semestermånad är mycket viktig i många avseenden. Jag tänker på hur vi människor tenderar att bli deformerade av vårt sätt att leva och våra uppgifter. Själv fruktar jag likgiltigheten. Det som kan komma med åren, När man tycker sig har sett och hört det mesta. När så mycket är upprepning. Jag minns min far. Han vanliga kommentar när man berättade något var att det hade han hört förut. Intet nytt under solen. Allting förändras och blir som förut. Under semestern – under stilla dagar med läsning och eftertanke kan många tankar om hur entusiasmen ska råda i stället för likgiltighet. Engagemang finner jag i läsning. Det blir viktigt hur det går för Asa Leventhal i Saul Bellows Offret eller Billy Pilgrim i Kurt Voneguts Slakthus 5 – två böcker jag läst de senaste dagarna. Vi har varit in till stan. Gick igenom Trädgårdsföreningens och tittade på alla vackra blommor. Rosor i mångfald. Allt från Winterschne till Superstar. Köpte också tidningar bl.a. Nya Norrland. Sommartunn. En stor nyhet dock. Länsstyrelsen har betalat över en milj.kr till en smålandsföretagare. Han tog pengarna och stack till Tyskland. Där stal någon hans pengar. Jag tänker på att jag varit taxeringsdirektör – skatteansvarig tjänsteman på länsstyrelsen. Otroligt att något sådant kan hända. Smålänningen hade ärvt postgironumret. Ett företag i Västernorrland har tidigare haft numret men bytt. Det var detta företag som skulle ha pengarna. I arbetet finns tröstens ord till alla socialdemokrater som fruktar att arbetsgivarnas och näringslivets ska krossa den socialdemokratiska valkampanjen. Så här skriver man nu: Oroade socialdemokrater har efterlyst en motattack mot arbetsgivarkampanjen. Den finns ju redan och kommer på bredare front så småningom. Som kampanjen nu är upplagd och rasar på, tjänstgör den också alltmer som sin egen motkampanj. Värdet av det ska inte heller underskattas. I dag kom högtrycket tillbaka. Vi har varit på berget hela dagen. Martin och Magnus har ringt. Dom kommer båda i morgon. Sen får vi diskutera om vi ska åka alla till Läsö, där Ylva och Kent m fl. hyrt en stuga på semestern. Jag gruvar mig lite för att tränga mig på när det är mycket folk, men naturligtvis blir det trevligt. Det är lättsamma, okomplicerade människor. Människorna i Saul Bellows Offret var inte okomplicerade. Asa Leventhal lever ett lugnt borgerligt liv. I trygga förhållanden. En kväll när hustrun är bortrest blir han antastad av en dekisfigur Albee som hänger sig på Asa. Albee anser sig kunna anklaga Asa för att han förlorat jobb och hustru. Det blir ett dramatiskt händelseförlopp. Vår skuld i andras olycka penetreras på ett inträngande och påtagligt sätt. Och när man läst den boken vet man också betydligt mer hur människor lever och hur – även i världsstaden New York - den yttre miljön – morgonens dagsljus och kvällen neonljus, träd, vatten, kan ge människor synintryck, som ger den dagliga kampen lättare. Nu har jag övergått till en svensk nutidsroman Ulf Nilssons Flytande järn. Där skildras på ett lättläst, men ändå mycket levande sätt mänskliga relationer i gjuteri. Rädsla och hopp inför framtiden skickliga yrkesmän och direktörer som alla anstränger sig att bli Anders Wall kopior. Företaget såldes till Beijer- Investkoncernen som tillsatte nya chefer. Cheferna stirrade mot en redan på första bladet i broschyren. De såg likadana ut. De hade spralliga slipsar, lätt vågigt hår och ansikten av järn. De såg utmanande och självmedvetna ut. De var den sortens människor som i alla fall Karl Hildingsson själv kände rent fysiskt obehag inför” Kan det vara så underbart att svenska folket genomskådar arbetsgivarkampanjen. Som kampanjen nu är upplagd och rasar på, tjänstgör den också alltmer som sin egen motkampanj. Nu har vi facit En seger för demokratin. Man kan inte köpa svenska väljare med Coca-cola kampanjer. Det har blivit 9 november 1982. Hallstabergets konferenshotell kl 15.30. Det känns som att ha landat efter en lång flygresa eller nått hamn efter en lång seglats. En resa i oroliga vatten men kursen ändå legat fast. Dagen efter valet – den 20 september 1982. Då bestämde vi oss. S och samarbetspartier i Härnösand tar över majoriteten i styrelser och nämnder. Ordförandeposterna är valvinnaren byte. Den borgerliga majoriteten undanröjd. Med VPK är vi ett mandat större än borgarna 24-23. Övriga partier kunde inte av egen kraft komma in i styrelser och nämnder. Inge kohandel skulle ske. Däremot en fördelning av mandat, som rimmade med den jämna politiska sitsen. Borgarna kunde få vice ordförandeposterna. De minsta partierna får ersättarposter för insyn och yttranderätt. När det gällde arvoden måste vi ligga lågt. Höjningar måste pareras med besparingar. Presidieberedningen kunde t.ex. ersätta arbetsutskott i många nämnder eftersom oppositionen hade vice ordförandeposterna. Det har var en lång och påfrestande process med förhandlingar, kartellhot och liknande försök att spela ut oss. En fredagsförmiddag kom först Mp och sedan VPK och ville göra upp med oss. Jag tror det varit en styrka att vi hela tiden kört med öppna kort och en rak konsekvent linje. Tack vare detta har vi till nästan 100 procent fått som vi ville. Den 18 januari är det fullmäktige. Då väljs Gurli Nylund till ordförande. Inget ska kunna hindra detta. I december väljs I december väljs socialdemokratiska ordföranden över hela linjen. Sedan ska vi visa vad ett socialdemokratiskt styre kan uträtta i en besvärlig tid, då ekonomin är så hårt ansträngd att smärtsamma beslut krävs för att undvika katastrofala underskott. Men vi ska för en politik inriktad på att i varje ögonblick nå resultat. En politik grundad på kunskaper och hård prioritering. Med fast tro att en dag ska vi kunna skåda ljuset i tunneln. Vi får inte fastna i personliga motsättningar, meningslös tidningspolemik, slentrian, prestigestrider. Vi måste bryta ner revirgränser som hindrar breda lösningar och insatser. Vi måste hävda de övergripande politiska krav, som kan styra in verksamheten på de områden och frågor som är politiskt prioriterade. Söndag den 20 november 1982 I dag har arbetarekommunen haft representantskap. Då utsågs ordföranden, ledamöter, suppleanter i styrelser, nämnder och bolag. Valberedningens förslag togs med ytterst små justeringar. Vi höll till Parkadens källarlokal Orfeus. Knappt att de 150 som ska göra sig hörda – ibland samtidigt. Vissa försöker alltid hitta angreppspunkter och inläggen är ofta aggressiva. Som när C A Eriksson och Sivert Lindahl göra sina inlägg. Jag vill inte påstå att dom har fel. Vi gick t.ex. ut och publicerade valberedningens förslag. Åt helvete tyckte C A Eriksson. Riktigt tyckte andra. De skulle i alla fall ha läckt ut. Orsakat spekulationer. Det är inte fel att ge korrekt information men understryka att det är förslag. Jag höll ett kort avslutningsanförande, där jag tackade för förtroendet. Gav också uttryck för viss optimism. Vi är i alla fall ett väl samkört gäng i ett parti. Redan det en styrka jämfört med borgarna – fyra partier som inte alltid vet om varandra. Men vi har mycket emot oss. Dålig ekonomi, svag press, kort valperiod och inte minst avsaknad av egen majoritet i fullmäktige. Vi ska satsa på att jobba lite annorlunda än borgarna. Måste ut själva och förklara vår politik. Ge människor en känsla av att vi är deras ombud, inte herrar. Är det att hoppas för mycket. Vi får se. Söndagskväll: Vi städade under eftermiddagen. Sedan en stund med kvällsmat framför TV. Lilibet oh jag, Magnus och Eva Mattsson. Magnus fick besked i går om uteslutning ur SSU. Ett tragiskt faktum. Uppmärksamheten dock inte lina stor som när Martin uteslöts. Många tycker att man måste respektera SSU:s kongressbeslut att engagemang i och tidskriften Offensiv inte är förenligt med medlemskap i SSU. Offensivarna inom SSU tänker trots allt fortsätta i en eller annan form. Erfarenheterna från England bidrar till att partiet och SSU ser allvarligt på detta. Där har hela ungdomsrörelsen övertagits av trotskisterna. Jag vet inte om Offensivarnas syften är så dramatiska. När detta skrivs 9 maj 2012 är Magnus en högt respekterad medlem i SAP Härnösand, fullmäktigeledamot, och respekterad som talare med de kunskaper han har som Fil doktor i vetenskaplig didaktik vid Mittuniversitetet. Frågan är vad som är förenligt med medlemskap. Kraven är inte heller särskilt anmärkningsvärda. Det är tidskriftsorganisationen Offensiv man hänger upp sig på. Inget hindrar grabbarna att hävda åsikterna. De är inte så extrema. Tycker att en del högeravvikelser är mer extrema. Klockan har passerat23. Måndagen den 22 november får mina starta på allvar med att tackla frågorna i kommunen. De borgerligas intresse blir sannolikt mindre och mindre. I torsdags när vi utsåg fullmäktiges presidium – helt enligt reglerna – tillfogade vi även borgaran ett smärtsamt nederlag. Med röstsiffrorna 26-23 rev vi upp deras beslut att chockhöja färdtjänsttaxan och återställde den till tidigare nivå. Då såg vi dem Svante Adelhult, Eskil Uddfors, Sten G A Lundin och naturligtvis Göta Sahlman resa sig upp och reservera sig. Fantastisk att handikappade får färdas på samma sätt villkor som dom själva. Juldagen 1982 Kära Mamma! Nu ska jag låtsas att du sitter någonstans och undrar nyfiket hur vi har det: Tänds fortfarande julens ljus hemma på Riset. Minns ni hur glada och stolta vi var när vi alla samlades på julen. Visst gnällde jag någon gång över att det gräsligt jobbigt. Men innerst inne tyckte både Pappa och jag att det vara bästa när det var som jobbigast. Det gick ju bra för barnen. Ibland nåddes vi av besked som gjorde oss bekymrade. Men för det mesta kände vi oss stolta. Grannarna talade om hur duktiga barna hos Oscarssons var. Ni ville ju så mycket. Jag tyckte – och sa det också vid något tillfälle – att det vore bäst om vi stannade för att jobba på fabriken. Med tanke på försörjningen. Att vi kunde hjälpa till. Hoppas ni förstår. Det var inte så lätt att få det att gå ihop. Särskilt inte när vi var små och Pappa var sjuk långa perioder. Sedan blev bättre. Vi kunde studera. Det var inte så många andra arbetarfamiljer i Ljungaverk där så många barn fick tillfälle studera. Komma bort från det smutsiga och hälsofarliga arbetet i fabriken. Få arbete med framtidsutsikter. Å vilka diskussioner det blev på jularna, när vi träffades. Då skulle den ene vara lite bättre än den andre. Lite skryt blev det väl. Månadslönerna åkte upp nån hundralapp. Titlarna blev lite märkligare än de i själva verket var. Men det gjorde inte så mycket. Politik kom vi ofta in på. Jag var själv inte så insatt då. Fast efter att ha läst Alf Ross bok Varför demokrati blev jag övertygad om demokrati och parlamentarism. Jag hade jämnåriga som höll kommunismen. De kallade mig jävla förrädare. Jag röstade som Pappa och naturligtvis visste jag var vi hörde hemma. Kände hur viktigt det var att vi höll ihop. Att vi inte glömde vårt ursprung. Pappa var omutlig, minns jag. Jag säljer inte min förstfödslorätt sa han. Nog tyckte jag att diskussionerna gled iväg ibland. Jag kände inte igen mig. Vi kom i lag med folk ”från andra sidan” - ingenjörer och annat chefsfolk. Åt på ingenjörsmässen och var med på gåsmiddagar. Inte mycket att prata om nu. Jag hoppas ni har det bra. Att vi barn är friska och får leva i fred; ha arbete och familj. Om jag finge leva om mitt liv skulle jag tjata ännu mer om att vi måste hjälpa varandra. Och förstå även när det kan vara lite svårt att förstå. Stötta – inte störta varandra. Men i övrigt är det inte mycket jag saknat. Vi var lyckliga Pappa och jag. Herre Gud vad jag led när han låg i spjälsängen på sjukhuset i Sundsvall. Som ett barn. Sista gången jag besökte honom frågade han om jag kunde ge honom en smörgås med kalvsylta. Inte kunde han äta då. Men han kom ihåg den kalvsylta vi fick hemma på Risa. Ja Mamma. Vi minns. Och konstigt nog. Ju äldre vi blir, desto mer minns vi av barndomen, ungdomsåren. Åren i hemmet på Riset. Hårt arbete ibland. Det tog emot många gånger när man skulle ut på åkrarna i sommarhetta, som fick luften att dallra. Eller vintertid, då vi skulle ut i skogen och kyla, snö och svett gjorde kläderna och kläderna till pansar. Men glädje, gemenskap och framtidstro gjorde det uthärdligt. Det var en tid, då arbetarbarn bara undantagsvis fick gå i gymnasium och fortsätta på Universitet. I stället gick många grabbar omkring med Hermods i blicken. En jävla vilja att satsa framåt. Många fick varken uppleva Hermods studier eller framtid. Denna fruktansvärda TBC tog många liv i arbetarfamiljerna. Att vi blev skonade berodde kanske berodde kanske på din mjölk Mamma. Ditt slit, din mjölk gav oss motståndskraft. Och jag glömmer inte Pappa som många dagar jobbade full dag på fabriken och sedan jobbade till midnatt på ute på åkrarna. Nu tänds inga julljus på Riset. Vi bosatte så långt ifrån så att vi inte kunde hålla huset i stånd. Hans-Gösta såg rationellt på detta och sa: Hur skulle det bli om hus från varje generation skulle sparas. Vårt hus såldes till kommunen för rivning. Det blev ett dött materiellt ting när ni Mor och Far var borta. Tack vare Er levde huset. Kringskuret av hyreshus kom det att stå där i ca 10 år innan kommunen rev det. Allt detta är oväsentligt. Ni och vårt hem så som det en gång var ska alltid finnas kvar i våra drömmar och våra tankar när vi ser tillbaka. Den tiden har präglat oss. Är fortfarande en kraftkälla i svåra stunder. Minnet av hur ni kämpade kan vara den kick som behövs när något gått åt helvete. För att få ner något om hur vi har det julen 1982 ska jag citera vad Lilibet skriver i ett brev och en nyårshälsning till Kerstin. Vi är 14 personer och 2 hundar. Kent och Ylva har ett trevligt hus i Getinge. Tord och jag har ett rum i källarplanet. Mormor och morfars rum kallas det, så vi känner oss som hemma. Just nu är Magnus och hans tjej ute i Kents bil och tittar på omgivningarna. Några läser. Några målar egentillverkade gipsfigurer, andra löser korsord. Vi har en kalkon i ugnen och snart ska vi ta en promenad också. Tord har gjort en rejäl runda – 1,5 mil minst. Våra barnbarn är så fina och blir allt större för var gång vi träffas. Ylva jobbar och har dagisplats till barnen. Det är lite kämpigt för dom innan de nya rutinerna är inarbetade. Ylva tackar så mycket för grytlapparna. De hänger som julprydnad i köket just nu. Vi blir kvar här till den 29 december. Nyårsafton ska vi gå på revy i Härnösand. Sedan blir det väl lite kvällsmat hos någon. Tord ska igång i sin nya sits (majoritet i kommunen) när vi kommer hem. Tror det kommer att gå bra. Göra alla människor till lags kan man inte men lite bättre ordning och reda i kommunen kan det nog bli. Jag börjar jobba den 10 januari så jag har ett ta kvar av mitt jullov. Vi önskar alla ett Gott Nytt år 1983 Dingersjö 26 januari 1983 Dingersjö ligger i Njurunda, Sundsvalls kommun. Där finns ett värdshus. Där har Härnösands kommunalråd och förvaltningschefer slagit läger i 3 dagar. Chefskurs med konsulter för att få bättre grepp på den egna chefssituationen. Personlig effektivitet är ett nyckelord Det har varit stimulerande föreläsare. Själv gjorde jag väl inte heller bort mig när jag höll en 45 min lång föreläsning om vår hållning inför den kommande valperioden. I morgon är sista kursdagen. Klockan har passerat midnatt. Bäst att gå till sängs om jag i morgon ska kunna utveckla något av den personliga effektivitet, som vi talat om under kursen. April 1983 Kl är 21.00. Kvällsfriden har lagt sig över Härnösand. Lilla vid ung sover. Än så är det vinter. De senaste två veckornas snöfall har gjort att vinterns avslutning denna gång blev ovanligt snörik. I bjärtkontrastmot den vinter vi haft detta år. Milt väder och lite snö har glatt väghållare och dem som svarar för uppvärmning av hus. Samtidigt har det skapat problem dem som driver slalombackar och ordnar skidtävlingar. Lilibet, jag och Rolf Andersson har varit i Härjedalen i påsk. Hos Maj-Lis och Kurt Dahlberg. Första dagen – på påskdagen – var vädret skapligt. Sen kom snöbyar. Nere i dalen ter det sig som ett lugnt snöfall som man kan uthärda. Uppe på fjället jagas snöflingorna ett antal sekundmeter storm och sticker i ansiktet som nålar Det har varit lugna trivsamma dagar. Vi pratade politik naturligtvis. Vi känner oss inspirerade av de ansvarsfulla uppgifter vi fått i Härnösand efter valet 1082. Problem har förstås dykt upp. Det går inte att göra alla till lags. Eftersom vi velat se resultat och drivit fram beslut även i vissa kontroversiella frågor har vi blivit maktfullkomliga i någras ögon. Om vi inte vågat fatta beslut hade man förmodligen tyckt att vi är svaga och handlingsförlamade. I morgon tar vi nya tag. Går till jobbet med en positiv känsla – säg kamplust. Vi ska visa borgarna - ja hela borgaretablissemanget – här i stan att socialdemokraterna kan sköta kommunen och föra en resultatpolitik, som är till gagn för Härnösands framtid. Maj 1983 Tisdag 10 maj kl. 4,45 på morgonen. Vertolhelikopter på ubåtsjakt väcker mig till en ny – som det ser fin majdag. Morfar, Magnus och jag är hemma. Lilibet är i Värmland på kurs. På vardagsrumsbordet tenderar mina pappershögar att växa. Jag har ambitionen att ha greppet om det mest. Det blir mycket att läsa. Man samlar på sig. Så småningom får man nöja sig med en snabb genomläsning ev. bara rubrikerna. Informationsflödet är formidabelt. Det är svårt at sortera, lätt att drunkna i papperhögarna. På torsdag åker jag till Forsmo f v b till Orsa på faster Emmas begravning. Ingegerd, Kerstin, Hans Gösta, Tore och jag var där. Jag har skrivit till min kusin Vera Bergquist i Orsa och uppgett namn och adress på alla mina syskon. En imponerande samling som får far Oskar Eriksson från Born i Orsa fick ihop. Ja förstås mor Märta hjälpte till. Några hågkomster från diktläsning Ett fönster, en blommande gren och det är nog- Ekelöf Kysst av sol på munnen I ett grönt kvarter Springer jag ur brunnen Att behaga er Faller jag i brunnen Och syns ej mer – Gullberg Det finns frid bortom allt Det finns frid bakom allt Det finns frid inne i allt – Ekelöf
Det är bra, ty det är alltid människor som inte har som inte har tid som får saker uträttade – Charles Brower Den som bär skon vet Bäst var den klämmer Det är bra om det starka Samhället växer underifrån Och inte uppifrån
Så ska man blir avsatt för vad man gjort Inte för att man ingenting gjort. Augusti 1983 Jag noterar 7 augusti att vi haft drygt 14 dagars semester. I morgon sitter jag i Rådhuset igen. Semestern används till en bilresa med besök hos släkt och vänner – i tur och ordning Margareta och Rune Berglund, Bertil och Anne, Ylva och Kent, Ann och Nils Axel Haraldsson. Sistnämnda besökte i deras fritidshus i Ugglehult utanför Ängelholm har vi inte träffat på 15 år. De var jurister på Länsstyrelsen, liksom jag. Vi bodde alla tre på Gästis en tid. I övrigt det har varit en fin semester. Man ska inte klaga. Alltid kan man ha föreställt sig något annat, något mer. Soliga dagar med bad, promenader, läsning. Vad kan man mer begära. God mat och en och annan fest. Gemenskap, kontakt med andra miljöer, se städer som inte omfattats av tidigare trader. En binge ny böcker ligger vid bokhyllan. Sedvanligt resultat av min semester. Vilka fynd man kan göra. Stora klassiker, betydande verk kan köpas under tiden. Helgen har präglats av en blandning fritidsysslor och jobb som vanligt. I går var vi ett gäng från kommunen, som deltog i en testresa med älv båt från Nyland till Härnösand. Sedan på kvällen var Lilibet och jag på surströmmingsfest hos Inger och Karl-Erik Arthursson, socialchef. Det var trevligt. I morgon börjar andra ronden i match 83. Jag är fit for fight. Tisdagen den 16 augusti. Hemmakväll framför TV. Lilibet är på Folkhögskolan. Magnus och Eva är på semesterresa. Morfar ligger i sitt rum och läser deckare. Eva Rönnlund har varit här och ätit men gått hem. I morgon är första kommunstyrelsen efter sommaruppehållet. Men några till om en dag som varit. Den har präglats av ett efterlängtat regn. Den underbara semesterresan i juni är en medalj som har en baksida. Torka! Inte bara potatisodlarna klagar. Vi som tycker om att plocka bär lider naturligtvis av att hallonen är små och hårda som gruskorn. I dag har vi varit ute på skogsexkursion med skogssällskapet d v s jägmästare Christer von unge och skogvaktaren Ottar Hård. Det var jag och ytterliga ett par förtroendevalda. Skogsfrågorna sköts av fastighetskontoret. Därifrån kom fastighetschefen Roger Lenman och hans medarbetare Curt Andersson och Per Olof Olsson. Trots regnet en angenäm omväxling till det dagliga sittandet i Rådhuset. Kommunen har nästan 1000 ha skog. Där finns en hel del övermogen skog. Man har varit överdrivet försiktiga i avverkningstakten. Naturvårdshänsyn, rädsla att utmana har vägts mot kraven på ett någorlunda rationellt skogsbruk. Jag välsignade en ökad avverkningstakt. Den kan inte ha något med naturvård att göra när övermogen skog får stå år efter år. Så småningom blir det negativ tillväxt d vs skadeinsekter och röta gör sitt. Det måste vara både god skogsvård och naturvård att avverka gammal skog och plantera ny. Snart är TV-programmet som jag fastnat för slut. Det handlar om författaren Knut Hamsun och hans författarskap och hans tysklandssympatier. Jag har läst mycket men inte några av Hamsuns romaner. Det måste bli. Känns viktigt att kolla upp en så oerhört produktiv och betydande författare. Skrev sin sista bok vid 90 års ålder. Den utstötte nazistsympatisören, dömd som förrädare gjorde dikt av även denna tragiska final och skrev ” På igenvuxna stigar” Nu är jag framme vid onsdagen den 17 augusti 1983. KS i dag gick bra. Bäst var att vi kom överens om en upprustning av Folkets Park, trots att parkledningens K-konsults redovisning av projektet var erbarmligt dåligt. Listan var lång, Ärendena många. KS-ledamöterna trodde nog lite till mans att vi skulle behöva hålla på till sena kvällen. Därför var tillfredsställelsen stor när jag 15.30 slog klubban i bordet för att avsluta sammanträdet. Presskonferensen efteråt gick också bra. Förmodligen irriterar det borgarna en del att vi klarar jobbet i kommunen ganska hyfsat. Jag ska inte förhäva mig. Arbetslösheten är besvärande men även i den frågan anstränger vi oss för att vara på alerten. I dag beslutade vi att dra igång 100 – 125 beredskapsjobb för unga. Vi startar så många beredskapsjobb på bygg- och anläggningssidan som möjligt. Borgarna tvekar eller är i vart fall kallsinniga. Det ointresse, som gjorde att de under majoritetstiden inte låg på för att ta fram beredskapsjobb visar sig också i opposition. Just nu talar Folkpartiets sista entusiaster om att de inte tänker ställa upp i radion på resonemang med Olof Palme om löntagarfonder. Vi har en erbarmlig opposition i vårt land. Nej, nej och vägran att ens ställa upp till samtal. Jan Stenqvist kan komma hem från New York och diktera villkoren för företag med 46 000 anställda. Det är dagens system. Att nagga dessa herrars makt i kanten något, att ge golvets män och fackliga företrädare insyn i maktutövningen genom rösträtt för några aktieprocent – det är öststatssocialism, som skulle störta det svenska samhället i fördärvet. Fy fan vilken ynkedom. Måtte dom inte backa nu. Kör denna fråga i botten. Med beslutssamhet. Fortsatt framgångsrik ekonomisk politik och skicklig ledning i övrigt krävs för att vinna valet även 1985. Torsdag 8 augusti 1983 Ny dag. Nya bekymmer. När de dyker upp kan de verka stora, ruska om en, göra att man deppar. Men efter att ha fått tillfälle att syna problemen, sovit en natt, fått lite perspektiv – kan de framstå som beskedliga och överkomliga, Om 5 veckor fyller Lilibet 50 år. Åren blåser i väg. Av de 50 åren har hon varit gift med mig i 27 år. Det är en lång roman. 27 år- kämpiga jobbiga men glada år. Det är bäst när det är som hårdast sa Mamma. Det sa hon till Pappa innan han dog. Vi hade det bäst när det var som hårdast. Det var de överens om. Det var nästan det sista dom sa till varandra. Efter 60 års gemenskap. Vi hade det som bäst när det var som hårdast. Det var dom överens om. Det var det sista dom sa till varandra. Efter 60 års gemenskap i våt och torrt. Torsdag den 1/9 1983 Varit till Stockholm i dag. Får samma känsla vid alla dessa besök. Känsla av att simma i ett hav av människor. En önskan att komma till stranden – att hitta en lugn plats eller komma hem igen. Bort från vimlet. Det är som om identiteten upplöses när människor rusar omkring en – från och till, hit och dit. Upp och ner. Men Stockholms stad är vacker – med sina glittrande speglande vatten ytor, grönskande parker, eleganta hus. Från vissa utsiktspunkter längs färdvägarna i staden är skönheten så påtaglig att man häpnar. Glömmer bekymmer som plågar. Tänker: Detta är viktigt. Inte det som tynger mig. Denna skönhet är bestående – jag och mina bekymmer är förgängliga . När jag är borta glittrar och förtjusar denna vidunderligt vackra natur mina barn och deras barn. Träffade Anna-Greta Leijon, arbetsmarknadsminister, på Midlanda. En kortväxt lite rund tjej med ett beslutsamt drag kring munnen. Hon berättade om att regeringen satsar 19 miljoner till en rådrumsbeställning , som ger Lundevarv ordern på ett oljeskyddsfartyg. Därmed har några månaders strävan resulterat i en halv seger. Två fartyg har liktydigt med fullständig framgång. Hon tyckte vi skulle vara tacksam för att hon lyckats plocka fram 19 miljoner. ”Jag har gjort allt som står i min makt” sa hon. Vi tackar för det, sa jag. Per Boëthius på Lunde varv hördes lättad och lättad och glad över beskedet när jag ringde efter hemkomsten. Han hade gått och varit orolig över att det inte skulle bli någon order alls. I övrigt har jag ägnat dagen åt avtalsnämnd. Gud va tråkigt. Det kan inte engagera mig. Jag sitter hela tiden och längtar därifrån men får 325 kr i arvode som plåster på såren. Sedan åkte jag till Älvsjö – Stockholmsmässan för kolla utställningarna Kommunal Teknik och Kommunal Fritid. En enorm mängd montrar utställare, besökare i ett antal utställningshallar stora som hav. Jag gick planlöst igenom, visste inte var jag skulle börja och sluta. Fann det hopplöst och gick därifrån. Kvällen har varit smått dramatisk. Telefonsamtal om Lundevarv, indragningar på KA5. Vidare besked via VA att Magnus uteslutits ur partiet. Det noteras resignerat, som en formalitet. Vad blir bättre av detta? Är det fråga om att vara konsekvent. Talade också med Rolf Andersson om Torsviksfabriken. Den ska rivas enligt vad vi sagt hittills. Rolf Andersson har meddelat representanter för regionteatern detta. De vill att fabriken skulle står kvar över jubiléet och användas för teaterföreställning museiändmål. Svante Adelhult har tydligen ställt upp på detta. Det har lett till delade meningar om när beslut om rivning ska fattas. Det kan även snabbt falla på att skulle kosta mycket att reparera och iordningställa lokaler för angivet ändamål. Nu står den dock där som tomt skal med krossade rutor och andra skador. Man får lova att acceptera eller lära sig att acceptera i detta jobb att alla spår inte är raka. Delade meningar går inte att undvika. I vissa frågor får votering i KS eller fullmäktige avgöra. Jag intalar mig att inte tappa fattningen för att min eller vår mening inte alltid segrar. Viktigast för oss som har huvudansvaret är att slutresultatet – summan av fattade beslut blir till kommunens bästa. Förvecklingar i enskilda ärenden behöver inte betyda så mycket i långa loppet. Lördag 3 september 1983 Rådhuset från 8.30 – 16.00 i ett sträck. Skrivit underlag för fullmäktigeledamöter, som ska medverka på möten. Fattas bara några kompletteringar. Det känns obeskrivligt skönt. Fixat en sak som man grunnat på i veckor. Vilken befrielse att få stryka detta på göralistan. På kvällen en tur till hallonstället borta vid Hagraf. Men-denna gång fingo vi intet. Nu är sommarens glädje slut. Några övermogna hallon hänger kvar. I övrigt ganska dött i markerna. Ganska dött i markerna. Det har varit för torrt för svampen. S drar det ihop sig till den femtionde årsdagen för Lilibet. På onsdag den 7 september. Hörde idag att Mait tragiskt nog är sjuk. Dessa förbannade sjukdomar, som kommer när man borde få njuta lite av livet. Samma gäller Ivan. Han är på psyket i Sundsvall. För en vecka sen – lördagen den 10 september var det Lilibets dag. Fest på sjöbefäl. Mycket lyckad. En höjdpunkt vi alltid kommer att minnas. Där fanns min och Lilibets släkt. Våra bekanta och arbetskamrater. Vågat upplägg som kunde ha slutat hur som helst. Men nu ska ni få höra. Det var just detta, som gjorde kvällen extra intressant. Magnus höll ett underbart tal till sin Mamma. Avslutade talet med att sjunga Joe Hills Rebellflickan. Vilken kille! Damerna fick tårar i ögonen. Kanske någon av killarna också. Socialchefen och jag d.v.s. Karl-Erik Arthursson och jag spelade dragspel resp. gitarr. Allsånger som gillades. Rätt sent på kvällen trädde självaste civilministern Bo Holmberg med Margareta in i salen. Grandios entré. Det blev lite av hov en stund. Festen stannade av några minuter. Men sen blev det desto festligare. På morgon kvisten satt ett något upprymt gäng Tore O, Margareta B, Berit Å m.fl. vid köksbordet på Spjutgatan 42 och summerade en underbar kväll. Tack Lilibet som inte bara var festföremål utan även första festarrangör. Tack Ingela som gjorde grovjobbet – och Mary T, Eva Lena S, Lena I som hjälpte till. Martin var hemma. Det gladde oss. Ylva har 100 mil hit. Inte att begära att åka så långt för en kväll. Så rullar livet vidare. Nästa år är min tur. Det kan vara svårt att upprepa en lyckad grej. I Örnsköldsvik har f.övr. Ivar Persson fått mutåtal på sig för att ha tagit emot en tavla och 1000 kr på sin 50-årsdag. Vågar man stanna hemma. Söndagen den 18 september I dag kom vändningen i väljaropinionen enligt Sifo. Borgarna har övertaget med 47 % för S+ Vpk. Det var kanske väntat. Det brukar svänga till oppositionens fördel i kristider. Man hade hoppats på att framgång i utrikeshandeln m.m. skulle innebära att den vanliga trenden uteblev. Men människor upplever den ökade arbetslösheten på närmare håll. Utrikeshandeln är för de flesta bara siffror. Arbetslösheten upplevs. En annan orsak är vår obegripliga passivitet i fråga om ekonomisk demokrati och löntagarfonder. Vi har försummat att informera. Vi har inte lyckats att få våra egna att tala väl om förslagen. Motståndarna har fått bygga barrikader och sätta peststämpel på våra förslag. Vad skulle vi inte ha kunnat göra. Driva massivt frågan om ökad demokrati och samtidigt peka på hur dagens kapitalstarka system – renodlat kapitalistiska - stora företag och 100 000-tals anställda är brickor i ett spel, som till stor del drivs av några skatteflyktingar i London och New York t.ex. Erik Penser och Jan Stenbeck. Nu gäller det att snabbt komma ur den tjafssituation partiet hamnat igenom försöken att kompromissa med mittenpartier. Lägg fram förslag, kör frågan i botten. Vi må försöka något. Jag tror det går som med 4:e AP-fonden m.fl. reformistiska förslag. De fyller en funktion men förmodligen är både 4:e AP-fonden och löntagarfonder otillräckliga för att skapa en ordning som förtjänar beteckningen ekonomisk demokrati. Jag tror att medbestämmandet för arbetare – delägarskap utan kapitalinsatser – måste utvecklas betydligt. Detta medbestämmande måste mer än nu omfatta investeringspolitik och framtidsfrågor i företagen Man brukar säga att serviceorgan – Sjukhus etc. – är till för människor som ska betjänas, inte de anställda. Det kan vara riktigt- om man inte glömmer att de anställda bättre än de flesta känner och erfarit vad människor vill och behöver. När det gäller stora företag kan man då fråga. Vilka är dom till för. Intressenterna är givetvis många .Ägarna är en intressant kategori. De har givetvis intresse av att företaget går bra nu och i framtiden. Men om det börjar osa katt kan de flytta pengarna. Det sker i stor skala dagligen på börsen. De anställda med hus och hem på fabriksorten är för sin utkomst beroende av att företaget går bra nu och i framtiden. De kan inte flytta så lätt. Det går att finna tusen skäl till att arbetarnas och tjänstemännens inflytande över framtiden ökar i fråga om företag de är beroende av utvecklas. Det gör arbetet mer meningsfullt. Tal om att det skulle leda till företagsegoism och ineffektivitet är de obotfärdigas förhinder. Vad säger att det renodlar kapitalistiska systemet är affektivt i den meningen att resurser utnyttjas rätt, framtidsinvesteringar sker etc. Så mycken erfarenhet – så mycken klokskap finns i svensk fackföreningsrörelse att man klarar att ge ett ökat medbestämmande en utformning som är till gagn för företag, samhälle och anställda. I dag reste Lilibet på sin första externkurs efter sommaruppehållet. De håller till i Stagården i Bollnäs. Jag är inte ensam i huset. Morfar, Magnus och Eva är hemma. En känsla av ensamhet smyger ändå på när Lilibet är borta. Ett år efter valet börjar det blåsa styv kuling på regeringen och partiet. I dag var första nyhet att pensionärs- och hyresgästorganisationer inte kommer överens med regeringen om indexuppräkningen av pensionerna. Svek mot vallöftet heter det nu. I sak gäller det storleken av avräkningen för devalveringseffekten. I sak är orimligt att pensionärerna ska få täckning för hela inflationen 9 % -när löntagarna år efter år får otillräcklig kompensation och således reallönesänkning. Kanske blev markeringarna för hårda i valrörelsen. Vi kommer att få äta upp det många gånger. På tisdag 4 oktober 1983 marscherar direktörer och kapitaliser av olika format mot löntagarfonder. Låt dom gå! De slåss för sina privilegier. Att få bolla efter behag med storföretagen och tusentals anställd. FP har fått nytt ledare – Bengt Westberg- är sällsynt välsmord i pratapparaten. Mycket högerinriktad. Bränner broar till S står det i dagens DN. Det kan han ju försöka med. Tidigare har det visat sig att man inte kan styra detta land om man bränt broar till arbetarrörelsen. Det kommer att visa sig igen. I fredags var RFV:s generaldirektör K.G. Scherman på försäkringskassan. Det blev tillfälle att diskutera kassans ekonomi och aktuella frågor kring försäkringen. Vid presskonferens i samband med besöket fick vi tillfälle att säga ifrån på några punkter. Anklagelser om att kassan tolkar arbetsskadelagstiftningen hårdare än andra kassor kunde tillbakavisas med statistik. Nu sliter höstvindar i stugknuten. Sommaren är definitivt slut. Naturen rustar för vintern. Politiskt och personligt känns det också så. Nu är det höst. Det blir vinter. Helt säkert. Lika säkert är det att det våras igen – i naturen, i politiken och i våra sinnen. Tisdag 4 oktober 1983 KS idag. Total enighet om budgetförslag för 1984. Inte ens någon kritisk kommentar till budgetförslaget för 1984. Vi har inte tagit fram något kontroversiellt. En blygsam ökning när det gäller barnomsorg och äldre. Oförändrad skatt. Höjda vattenavgifter. Man skulle kunnat överväga - kraftigare satsningar - höjd skatt - inga avgiftshöjningar. Då hade vi säkert inte blivit eniga. Vi har ingen egen majoritet i fullmäktige. Det hämmar oss naturligtvis. I dag har direktörerna marscherat mot löntagarfonder. De väljer att gå ut på gatorna i stället för att diskutera med Palme. Det är förmodligen i tron att borgarna med deras stöd och en kraftig högeroffensiv ska kunna störta oss 1985. Fascinerande uppgift de kommande två åren att satsa på en konsekvent och kraftfull politik som kan ge resultat. Att göra det vi känner för är viktigt. Utan kortsiktiga taktiska sidoblickar. Att mobilisera våra egna styrkor som måste kunna känna för en motoffensiv. Allt med mål att lura borgarna på segern 1985. Högern brände sitt krut idag. Fick förhoppningsvis vårt eget folk att vakna. Kanske det som hände idag bidrar till att vi vinner 1985. Representantskap i Arbetarekommunen i dag. Om planeringen på Torsvikområdet i allmänhet – inriktning hotell och varuhus i synnerhet. Det blev livlig diskussion och delade meningar om lämpligheten av att släppa fram en hotelletablering. Debatten på arbetarkommunen ska vara vägledande. Det kan vara svårt ibland att tolka debatterna. I dag var det många som var tvekande och även negativa till hotell- och varuhusetablering. Ingen yrkade dock på att vi skulle avbryta kontakten med Scandic. Om jag väger dem som var uttalat positiva känner jag ett mandat att fortsätta kontaktern. Det är en förhandlingssituation. Vi svarar för planeringen. Vi ska ha rejält betalt. Nödvändigt för att kunna betala Torsviks rivning. Sedan invigde jag Bokens vecka på biblioteket. Bland besökarna som tillhörde stans intellektuella eller honoratiores på minde jag om den tid då jag och många andra skolgrabbar for runt och sålde Folket i Bild och folkböckerna. Det var före det stora utbudets tid. Det skrivna ordet fanns i många hem bara i de svarta böckerna – konfirmationsbibeln och psalmboken. Med FIB spred man både lite färgglädje och läsupplevelser. Allt välkommen - ibland efterlängtad. Men det hände att man ville bli skyldig. Vi öppnandet av bokveckan deltog också Sune Örnberg och Tomas Tranströmer. Det var mycket stimulerande att lyssna till dem. I ett avseende var de kritiska. Barn och unga blir nu överstimulerade. Jag undrade vad de menade. Torftiga miljöer utan böcker och tidningar känner jag till. Men utlåningen till barn och unga ökar. Men troligare än stimulans är vi alltjämt har torftiga miljöer och brist på stimulering av fantasi och känsla. Vi hade en skön hemma kväll tillsammans Lilibet och jag. Hon har varit i Bollnäs en vecka. Verkar trött. Slits mellan uppgifter. Får helt naturligt svårt att hinna med tunga uppdrag samtidigt med heltidsjobb. Borde kanske trappa ner. Men hon är mycket uppskattad och trivs där hon är. Klokskap grundad på livserfarenhet. Att leva är som att åka tå. Man kan klara resan genom att ägna sig åt det som finns ombord på tåget. Vi bör även iaktta naturen därutanför – läsa genom fönsterrutan. Annars blir det en fruktansvärt tråkig och enahanda lång resa. Men tillbaka till den sköna hemmakvällen. Vi satt och läste i vårt nya fina vardagsrum – under läslampan som Lilibet fick när hon fyllde 50. Struntade i TV. Det gav mersmak. Retar mig mer och mer på sådant som förekommer. Attityden- jargongen. Stöddiga journalister som ser fel på andra men inte sig själva. Nja kanske inte precis detta heller. Dom är bara människor dom också och gör så gott dom kan. Nej grundorsaken till att man tröttnar är nog att det ligger i TV:s natur – surfar på ytan hela tiden. Som att bara läsa rubrikerna. I vissa fall tillräckligt. Ofta vill man dock veta lite mer – men det går inte att bläddra tillbaka och man får aldrig läsa vad som ”står i artikeln”. Man får bara rubrikerna. Påståenden görs. Människor angrips. Man skulle vilja höra en replik från den anklagade, genmäle mot påståenden. Det bryr man sig inte om – särskilt inte när det gäller politik och politiker. Ytterligare en grej som irriterar är att dom tycker åt en. Ofta underlåter men att servera grundfakta men släpper fram någon nolla som ska tycka åt oss. Nej – ge oss fakta och låt oss tycka själva! Lilibet och jag. Gud vad jag älskar henne. Vad vi har det fint ihop. Jag vet vad lycka är. Det fenomenet att efter 30 års samvaro ännu kunna berika varandras samvaro. Sune Örnberg – författaren som jag träffade i går - sa att varje människa har en ordhög att ösa ur. När den är slut är man död. Lilibet och jag. Våra ordhöger är inte slut. Vi öser ur dem fortfarande. Men lycka är också att kunna göra paus – att kunna vara tillsammans utan att behöva prata. Att ha en skön hemmakväll med varsin tidning eller bok. Det kan vi Lilibet och jag. Nu lyser rönnbärsklasarna som röda stoppsignaler genom köksfönstret. Vi går mot en klar höstdag. Jag känner det som om jag skulle kunna ta hela världen i famn. Men det ska jag inte göra Däremot delta egenskap av brandskyddsordförande i brandförsvarets dag. Jobba på söndag alltså. En förmildrande omständighet är att jag får vara ute. Söndag den 23 oktober 1983 En ganska fridfull helg är snart slut. I detta jobb får man ofta känslan av att helgerna – lugnet under helgerna – är som lugnet före stormen. I morgon startar programmet med besök vid Vedafärjan, som är nedläggningshotad. Jag ser allvarligt på hotet. Länsstyrelsen har försökt slå sönder Vägverkets beräkningar men lyckats bara delvis. Kvar står obestridligen en icke föraktlig kostnadsbesparing om färjan läggs ned. Samma situation som gällde BB i Härnösand. Det blir onekligen något lägre kostnader om man inte kör Vedafärjan och inte driver BB i Härnösand. Mot dessa ekonomiska kalkyler står en massiv folkopinion en förståelig ovilja att acceptera nedläggningar av service som fungerar bra traditionen d.v.s. Vedafärjan trafikerar en mycket gammal färdväg och BB är något som måste finnas vid sjukhuset i en residensstad Hur mycket betyder folkopinionen. På vissa områden är det klart att man ska beakta lokalbefolkningens intressen. Det gäller lövslybesprutningen. Ekonomiska skäl talar för att spruta men lokalbefolkningens intressen kan göra att man inte medger det. Lokalbefolkningens intressen tar över ekonomiska synpunkter. Hur mycket är partiet berett att ta hänsyn till effekterna av nedläggningsbeslut. Den stämning som råder och som avspeglas på S-föreningsmöten – alltså inte bara i borgerliga tidningar och mötessammanhang tyder på partiets ställning i bygden kan komma att försvagas för lång tid om folkopinionen körs över. Download 3,72 Mb. Do'stlaringiz bilan baham:
|
Bosh sahifa
юртда тантана
Боғда битган
Бугун юртда
Эшитганлар жилманглар
Эшитмадим деманглар
битган бодомлар
Yangiariq tumani
qitish marakazi
Raqamli texnologiyalar
ilishida muhokamadan
tasdiqqa tavsiya
tavsiya etilgan
iqtisodiyot kafedrasi
steiermarkischen landesregierung
asarlaringizni yuboring
o'zingizning asarlaringizni
Iltimos faqat
faqat o'zingizning
steierm rkischen
landesregierung fachabteilung
rkischen landesregierung
hamshira loyihasi
loyihasi mavsum
faolyatining oqibatlari
asosiy adabiyotlar
fakulteti ahborot
ahborot havfsizligi
havfsizligi kafedrasi
fanidan bo’yicha
fakulteti iqtisodiyot
boshqaruv fakulteti
chiqarishda boshqaruv
ishlab chiqarishda
iqtisodiyot fakultet
multiservis tarmoqlari
fanidan asosiy
Uzbek fanidan
mavzulari potok
asosidagi multiservis
'aliyyil a'ziym
billahil 'aliyyil
illaa billahil
quvvata illaa
falah' deganida
Kompyuter savodxonligi
bo’yicha mustaqil
'alal falah'
Hayya 'alal
'alas soloh
Hayya 'alas
mavsum boyicha
yuklab olish